Här, på sjön Åländern, brast isen under Peter och Marie Lindersjö för två veckor sedan. Olyckan inträffade dock på andra sidan ön, som syns borta vid horisonten i bild.
Marie och Peter Lindersjö blickar ut över sjön Åländern. Det är nästan vindstilla, men kallt i luften och himlen är grå, täckt av tunga moln. Två veckor har gått sedan syskonparet sist besökte sjön, för en tur på sina respektive långfärdsskridskor.
– Vi är uppvuxna med att vara ute på sjön och att åka både skridskor och skidor, berättar Peter.
Men trots erfarenhet sedan barnsben slutade syskonens senaste utflykt i en olycka. Under långfärdsskridskoturen brast plötsligt isen under dem.
– Marie sa att "det börjar bli lite sämre is nu". Sedan gick det så fort, minns Peter.
Isen gav vika och Marie ramlade i. Kort därefter var det Peters tur. Känslan när det iskalla vattnet trängde in genom kläderna minns Marie knappt.
– Jag fick bara en ingivelse, att jag var tvungen att andas och ta det lugnt, berättar hon.
Men att ta sig upp ur vattnet kom att bli en tuff match.
– Jag tog mina isdubbar och försökte att häva mig upp, men de tre första gångerna bara brast isen på nytt. Först fjärde gången fick jag grepp med dubbarna. Det tog ett tag att komma upp, berättar Marie.
Marie föll ned i vattnet först. Hon tog sig även upp först och fick därefter dra upp sin bror, Peter.
Exakt hur lång tid har hon svårt att bedöma, men hon gissar på tio-femton minuter.
– Det blev en sådan chock att ha hamnat i vattnet.
Utöver chocken klarade Marie sig bra. Peter drabbades än svårare, både av fallet genom isen och av kylan.
– Min axel gick ur led och jag fick en spricka i skelettet. När jag skulle ta mig upp ur vattnet så insåg jag att jag inte kunde använda vänsterarmen, berättar han.
Marie fick både dra upp sin bror och ge honom stöttning in till land.
– Peter låg i vattnet längst tid och kylan tog på hans krafter, säger hon.
Peter drabbades hårdast av olyckan. Hans axel gick ur led, han fick en spricka i skelettet och han blev kraftigt nedkyld. Sjukhuset fick han dock lämna samma dag.
Väl inne på land placerade Marie sin bror på en sten. Därefter ringde hon till deras andra bror, Mikael, som larmade räddningstjänsten. Efter ungefär 45 minuter kom hjälpen. Marie minns tillbaka:
– Först hörde jag ambulanserna och sedan såg jag två militärhelikoptrar och en ambulanshelikopter. Känslan när de dök upp, vilken lättnad det var...
Peter däremot, minns inte mycket. Han blev kraftigt nedkyld och hade en kroppstemperatur på 34 grader. Han fick åka med ambulans till universitetssjukhuset i Linköping, men fick åka hem samma kväll.
– Jag känner inget obehag över att vara här nu, säger han och ser sig om.
I dag, två veckor efter olyckan, ser isen tjock ut på Åländern. Det gjorde den dock även vid tidpunkten för olyckan, menar syskonen Lindersjö.
Isen ser nu tjock ut under snön. Men det gjorde den även vid tidpunkten för olyckan, understryker syskonen. Ändå brast den. Nu vill de varna andra.
– Det var blankis, utan snö. Den var 15-20 centimeter tjock, säger Peter.
Men blåsten som rådde dagarna innan skridskoturen gjorde isen förrädisk. Ett hål revs upp av vinden, som senare kom att täckas av en tunnare is. Det förstod dock inte Peter och Marie. Kylan, och isens tjocklek på större delen av sjön, gav dem mod att ge sig ut.
Peter och Marie blickar ut över sjön Åländern, där de gick igenom isen för två veckor sedan.
Vad kommer ni att ta med er av denna händelse?
– Man ska vara försiktig och det ska vara bra is när man ger sig ut, svarar Peter.
Och det var det den här dagen, menar han. Nästan överallt.
Isen såg tjock och bra ut vid olycksdagen. Men det hade blåst mycket dagarna innan, vilket gjorde isen förrädisk.
Med andra ord kan även skridskovana personer missbedöma isens kvalitet?
– Precis! Det kalla vädret blev en falsk trygghet, svarar Marie.
Varken hon eller Peter har avskräckts från framtida skridskoturer, men de kommer att vara än mer försiktiga. Och Peter måste rehabilitera sin axel innan det är dags för nästa äventyr. Efter olyckan är han sjukskriven från sitt arbete som kock i tre veckor.
– Jag får nog vänta till nästa säsong, skrattar han.
Efter olyckan fördes Peter till universitetssjukhuset i Linköping, med ambulans. Hans kroppstemperatur var nere på 34 grader och han minns inte mycket efter att han tog sig in till land med hjälp av Marie.