För två veckor sedan berättade vi om Kindalantbrukaren Katarina Wolf som menar att dovhjortarnas skada är ett av deras största problem just nu.
– De äter upp ungefär 40 procent av det foder som vi ska ha till korna och det innebär i runda slängar ett tapp på mellan 150 000 och 200 000 kronor för oss. Spannmål är ingen idé att vi ens försöker odla, berättar Kindalantbrukaren när vi når honom via telefon.
Vid hans gård i Opphem utanför Rimforsa bedriver Peter Karlsson, sedan tolv år tillbaka, ett lantbruk med drygt 55 dikor. I dagarna fick han tillstånd från Länsstyrelsen Östergötland att, på den mark han brukar, bedriva skyddsjakt och fälla totalt 15 dovhjortar till och med den 31 augusti i år. Antalet dovhjortar är han nöjd med – och han upplever att myndigheterna tar hans problem på allvar.
– Skadorna ökar stadigt och har så gjort så länge jag kan minnas. Jag tror att grundproblemet är att det finns så mycket pengar i jakten. Markägare vill att det ska finnas mycket vilt, då blir jaktmarken mer eftertraktad. Det är nog där den stora skon klämmer, menar Karlsson.
Enligt länsstyrelsens tillstånd får jakten bedrivas under hela dygnet, med hjälp av rörlig belysning. När det gäller mörker- och värmesikte har behandlas Kindalantbrukarens tillstånd av Naturvårdsverket.
– Skadorna som dovhjorten orsakar gör att jag inte kan utöka mitt djurantal så mycket som jag hade velat, konstaterar Karlsson.
"Mer behöver göras under ordinarie jakttid", konstaterar Länsstyrelsen Östergötlands vilthandläggare Mia Kjällander.
Mia Kjällander, vilthandläggare på Länsstyrelsen Östergötland, kan snabbt konstatera att dovhjortsproblematiken har ökat i Östergötland och Kinda de senaste åren. Hittills i år har 77 skyddsjaktsärenden hanterats av länsstyrelsen. Året innan var samma siffra 67 stycken. För två år sedan, under samma period 2019, var antalet så få som 15 stycken. Det är en kraftig ökning enligt vilthandläggaren Kjällander.
– Jag upplever framförallt att skadorna i lantbruket har ökat. Det kan bero på en större stam, att hjortarna har blivit mindre rädda eller att vädret och tillgången på annan mat har förändrats. Det är svårt att helt dra slutsatserna, säger hon och fortsätter:
– De skyddsjaktstillstånd vi utfärdar handlar mest om skrämsel, att få bort enstaka hjordar från marker där de gör skada. För att minska stammen behöver man göra mer under ordinarie jakttid och då koncentrera sig på hondjur.
Kjällander är inne på samma resonemang som Peter Karlsson:
– En del får problem av dovhjorten och andra ser dem som ett trevligt jaktbyte. Det kan skapa konflikter.