Att Mantorps smådjursklinik är placerad i Mantorp, trots att Linda bor utanför Rimforsa, är helt logiskt, menar hon. "Jag bor här och Linda, som jag driver företaget med, bor i Boxholm. Mantorp blir, på ett ungefär, mittemellan.
I ett hus omringat av hästhagar, i slutet av en grusväg utanför Rimforsa, bor Linda Billehag. Till mötes i trädgården kommer två katter. De följer med till ytterdörren för att släppas in i värmen.
Efter ett par lätta knackningar på dörren hörs två lågmälda skällanden innanför, samt Linda som säger åt de två hundarna att vara tysta. De lyssnar och dörren öppnas. Katterna smiter in.
– Hej, välkommen! Du är inte hundrädd, va?
Innanför dörren står nämligen Doris och Chilla, två glada blandrashundar. Hallen fylls snart också av hemmets fyra katter, av rasen brittisk långhår. Linda kliver åt sidan i den rymliga hallen och välkomnar sedan in i köket.
Där inne varvar hundarna och katterna lek och bus med gos medan Linda slår på kaffebryggaren och dukar fram fika.
– Det är en sådan lyx att ha ett bageri här ute på landet, konstaterar hon och ställer fram fatet med fikabröd på köksbordet.
När kaffekopparna är fyllda slår Linda sig ned vid bordet. Tillsammans med vännen Linda Samuelsson Bäckgren driver hon Mantorps smådjursklinik. Egenföretagandet innebär en hel del administrativt arbete och därför funkar det att jobba hemifrån en dag i veckan, vilket hon gör denna onsdag.
– Jag har alltid varit inriktad på djur och jag skulle aldrig vilja vara utan dem, varken privat eller på jobbet. Det här är mitt liv, förklarar hon.
De fyra katterna som just nu bor under Lindas tak är sociala och tillgivna. "Det är liv och rörelse hela tiden och katterna är med i det från det att de är kattungar. De blir vana", skrattar hon.
Linda läste djurvårdslinjen redan på gymnasiet och sedan dess har hon jobbat inom branschen, som legitimerad djursjukskötare.
– Det är kanske inte jättevanligt att man som vuxen jobbar med det som man pluggade i gymnasiet, men jag gör ju faktiskt det.
Älskat djur har Linda alltid gjort, framhäver hon.
– Som liten var jag väldigt mycket hos mormor och morfar, som hade ett lantbruk med både kor, katter, hundar och höns. Jag älskade att vara där och i dag lever jag lite som min mormor gjorde.
Som barn spenderade Linda mycket tid hos sin mormor och morfar. Hon har, mer eller mindre, tagit efter deras livsstil. Bland annat har hon höns, precis som hennes morföräldrar hade.
Innan Linda gick över till egenföretagandet jobbade hon på ett djursjukhus i Linköping i 20 års tid.
– Jag har varit i branschen en stund, får man väl ändå säga, skrattar hon.
Drömmen om att starta eget hade funnits med i 15 år när Linda och Linda gjorde slag i saken.
– Sedan har den drömmen pendlat lite fram och tillbaka, men 2019 kände vi samtidigt att "nu kör vi". Vår vision är att skapa en arbetsplats som vi själva hade velat ha. Våra anställda jobbar till exempel sex timmar per arbetsdag.
"Man orkar ha ett annat tempo när man jobbar kortare dagar. Och jag har fått ett helt annat liv", konstaterar Linda.
Varför?
– Vi har ett ganska stressigt, men fantastiskt, jobb. Det är tufft att stressa i åtta timmar, sex timmar funkar bättre. Sedan jobbar jag och Linda lite mer, så klart, men det är ingen uppoffring. Företaget är som mitt femte barn.
Plötsligt kommer Chilla inspringande med ett gosedjur i munnen. Dags att leka, tycker hon. Men hon lyssnar direkt när Linda säger åt henne att det räcker. Då övergår hon till att busa med en av katterna.
– De där två är bästa kompisar, säger Linda leende.
Linda har höns, två hundar, fyra katter (samt några foderkatter hos sin bästa kompis Linda, som hon också driver Mantorps smådjursklinik med) och två hästar (som är utlånade för tillfället).
Vid sidan om sitt arbete sysslar hon, i liten skala, med kattuppfödning av rasen brittisk långhår.
– Jag fastnade jättemycket för rasen när vi skaffade vår första för tio år sedan så jag tog en kull på henne för fem-sex år sedan. Under de här åren har jag inte haft alls många kullar, men förhoppningsvis är det dags snart igen.
Du jobbar med djur och du har huset fullt av djur, hur påverkar det dig?
– Bara bra. Jag känner aldrig att det blir för mycket, svarar Linda leende – och stryker Doris över pälsen.
Linda trivs väldigt bra i området där hon bor. "Vi bodde i ett annat hus när tjejerna var små och egentligen ville vi inte flytta, men det blev lite för litet. När det här huset kom till salu kändes det helt rätt", berättar hon.