För fem år sedan skaffade Mikael Deltén och hans fru Kristina tre stycken lamor till gården Kullsäter där de bott sedan 1992.

– Där vi köpte dem, i Bollnäs, hade flocken jagat bort en björn. Men då var det en flock med okastrerade hingstar, och de var ganska många, säger han. 

Han berättar att de hade nio lamor i början av sommaren, men att de förlorat ett sto, troligtvis till ett lodjur. 

– Vi har åkt och letat och flugit med drönare, men vi hittar henne inte. Vi tror att det var ett lo eftersom de var så skärrade den dagen och stod och tittade åt samma håll. Folk säger att de ska skydda mot rovdjur, men jag vet inte. Vi har dem bara för att de är trevliga.

Han berättar att lamor härstammar från Anderna och att de främst använts som lastdjur. 

– De är lite häftiga djur, de liksom smyger fram när de kommer, och har mjuka trampsulor under fötterna så att de kan gå i berg trots att de har två klövar på varje fot, säger Deltén.

Lamorna är pälslösa på magen och på benen. 

– På sommaren älskar de att sandbada och breder ut sig för att svalka sig, och när det är kallt stoppar de in framben och bakben under magen så att pälsen faller ner som en fäll, berättar Deltén. 

Ibland ringer telefonen när någon löpsugen har sett laman Bosse ute på vift.

– Ja, han tar sig ut ibland. Vi tog ett krafttag och satte upp nytt stängsel förra året, men 1.20 (m) var inga problem för honom. Han är kastrerad, och det är två ston som jagar ut honom när de är brunstiga, av någon anledning. 

När Bosse varit ute en sväng går han tillbaka till hagen av sig själv. 

– Men för några år sedan hade vi en avelshingst som brukade gå runt och titta till alla sommargäster här, berättar Deltén.

Lamorna är inga tamdjur för klappsugna turister.

– Nej då måste de vänja sig vid att ha grimma från att de är väldigt små, berättar Deltén. 

– De bryr sig inte nämnvärt om bilarna som åker förbi, men jag tror att det har tagits en hel del kort med mobiltelefonerna här. De väcker ju lite uppseende. Särskilt när de är på fel ställe, säger han och tittar menande mot Bosse.

Man behöver dock inte vara rädd om man stöter på Bosse ute i skogen.

– Nej, de är inte farliga. Enda gången någon av lamorna har spottat på någon är när vi tog hennes föl och bar det över bäcken, då kickade modersinstinkterna in. De är nyfikna, men lite blyga, säger Deltén.