Mats och Helén Bäckstedt spenderar vinterhalvåren i Sydafrika utanför Kapstaden. På grund av coronaviruset spridning fastnade de dock i ett nedstängt land med hårda restriktioner. Tanken var från början att åka hem den 15 april men de valde att omboka resan till ett tidigare datum på grund av läget. Nästa dag som flyget hade ombokats stängde luftrummet och hembiljetten var som bortblåst.
– De stängde ner landet snabbt och du fick inte gå utanför din tomt. Inte ens om du hade hund fick du gå ut och rasta den utan man fick rasta husdjuren på tomten. Den enda gången du fick lämna hemmet var om du skulle till läkaren, apoteket eller handla mat, berättar Mats medan Helén fyller i:
– När jag åkte och handlade blev jag stoppad. De hade koll när man åkte till affären så man inte åkte dit varje dag.
Skillnaden mellan hanteringen av coronavirusets spridningen i Sverige jämfört med i Sydafrika är markant.
– Där var du tvungen att ha mask på dig och man fick handsprit när man gick in någonstans och handsprit när man gick ut. De var jättestrikta. Men vi bodde ett par mil i från en kåkstad där drygt två miljoner bor i plåthyddor. Börjar viruset sprida sig där vill inte jag vara där kan man lugnt säga. Det bor sju personer i en liten plåthydda och social distansering finns ju inte. Jag förstår varför landet agerade som det gjorde, säger Mats.
Till slut fick Rimforsaparet kontakt med utrikesdepartementet om en resa som samordnades med EU till Tyskland. För att ta sig till Kapstaden utfärdade UD ett dokument som de skulle ta med sig i bilen där det stod att de hade tillstånd att åka från huset upp till Kapstaden. Första stoppet blev i Green point stadium – en fotbollsarena i Kapstaden.
– Problemet var dock att det inte gick att få tag i någon taxi eller liknande eftersom allt stod still. Men vi hade en granne som var hygglig och ställde upp och körde upp oss. Han fick också dessa papper eftersom de kollade hela tiden så att folk inte var ute och åkte om de inte fick, berättar Mats.
I arenan fick de vänta i åtta timmar för att visa hälsdeklaration och ta tempen.
– Vi var onödigt länge där känner jag. Tänk dig själv åtta timmar med alla småbarn, säger Mats.
Men till slut kom de vidare med bussar till flygplatsen.
– I bussen på väg till flygplatsen fick vi sitta en person per säte. Det som var lite ironiskt var att när vi kom in på planet var alla säten fullsatta, berättar Mats.
Nästa utmaning var att ta sig från München till Rimforsa. Men eftersom fler och fler flyg ställdes in och den bästa flygresan som Bäckstedt hittade innebar flera mellanlandningar och långa väntetider med övernattning valde de att hyra en bil och ta den till Rostock för att sedan ta båten över till Trelleborg. Dit hade de bokat en taxi som körde dem till Malmö. Där tog de tåget till Linköping och vidare till Rimforsa.
– Det gick rätt smidigt. Att få stå på en flygplats och vänta samtidigt som planen ställs in hade inte varit speciellt roligt. Men en hyrbil den hyr man och sedan åker man. Det är stensäkert och då kommer man hem.Tidsmässigt tror jag att vi var hemma före de som flög, säger Mats.
Hur känns det att vara hemma nu?
– Det känns kanon. Nu har det blivit lite varmt här med. När vi kom hem var det kallt och jävligt. Man är uppvärmd efter sex månader där. Nu äntligen ska jag få spela lite golf också, säger Mats glatt.