Mia och Christoffer ser fram emot att flytta in i sitt nya hus.
Vårsolen gassar in genom de stora fönstren till Mia och Christoffers blivande hem. Överallt står maskiner och lådor – sådant som behövs för att slutföra det sista på ett nybyggt hus. Om en knapp månad är flyttlasset från Linköping planerat att gå.
– Det finns mycket möjligheter här. Det är jättefint, konstaterar Mia.
Har ni någon koppling hit?
– Nej, egentligen inte. Vi har bekanta som bor utanför Ulrika och Gärdala, men ingenting precis här.
Så varför blev det husbygge i just Rimforsa?
– Det känns som att det här är ett väldigt tryggt område för barnen att växa upp i. Det känns lagom stort och här uppe är det inte så trafikerat, så barnen kan vara ute och leka. Vi har också hört väldigt bra om förskolorna.
Mia fortsätter:
– Det mesta finns här, både förskolor och affärer. Visst, det finns inget högstadie när barnen blir äldre, men vi vet ju inte hur det ser ut i framtiden.
"När man säger att man bygger i Rimforsa så är det många som säger att det är smart och aktuellt", berättar Mia.
Christoffer nickar, fyller i:
– Området kändes bra. Rimforsa är på gång, det händer mycket. Det är ständigt växande. Linköpingspriserna gör att folk inte har råd att köpa boende där.
Tror du att det är därför som Rimforsa växer?
– Ja, absolut. Priserna har gått upp jättemycket även här procentuellt sett, men det är fortfarande på ganska bra nivåer jämfört med Linköping.
"Jag har min jaktmark i Haraldsbo så det är ju ett plus i kanten att vi kommer närmare den. Jag har alltid varit mycket söder om Linköping, åt det här hållet, men inte i just Rimforsa", berättar Christoffer.
Husbygget har till största del flutit på bra.
– Men det var tråkigt att lägga tak när det blev 15 minusgrader. Spikarna frös fast i handskarna.
Christoffer skrattar, fortsätter:
– Det kom dessutom två decimeter snö innan vi hann få på taket, så jag fick skotta här inne.
"Det blir kul för våra barn att få växa upp på en gata med många andra barn", konstaterar Mia.
I dagsläget bor paret, tillsammans med sina barn på två och fem år, i en lägenhet på 80 kvadratmeter. Men, om tre veckor är det alltså dags att byta ut lägenheten mot det nya huset på 200 kvadratmeter.
– Det blir skillnad, konstaterar Mia leende.
– Ja, barnen får ju varsitt eget rum nu. Tanken i lägenheten var att det yngsta barnet skulle få det rum som i stället blev hemmakontor när pandemin kom. Det enda lekrum som finns nu är i det stora barnets rum och han vill ju kunna stänga dörren om sig och leka för sig själv ibland, fyller Christoffer i.
Redan nu, innan flyttlasset ens har gått, kan paret konstatera att det känns som att de har hamnat rätt.
– Alla grannar visar nyfikenhet och välkomnar oss. Redan när vi var och kollade på tomten kom det fram grannar och frågade vilka vi var. Det har varit genomgående sedan dess, berättar Mia.