"Utan dem skulle vi aldrig klara det här", säger Per och Susanne om sina anställda Haidar Ghulani och Jasmine Wolf.
Längs grusvägarna utanför Opphem, några kilometer nordöst om Rimforsa, ligger lantbruket Skattegården. Här tar paret emot oss en liten gråmulen förmiddag i december tillsammans med sina anställda Haidar Ghulani och Jasmine Wolf. För nästan tio år sedan moderniserade paret anläggningen, som är Pers föräldragård, för att därefter säga upp sitt tidigare gårdsarrende och flytta hit hela mjölkproduktionen. I dag består besättningen av cirka 70 kor - en relativt liten verksamhet.
– Mjölkproduktionen är såklart vår grund men det är väldigt svårt att få en lönsamhet på den här nivån - för det skulle vi behöva en ladugård med 500 kor. I de här bygderna kan vi inte odla tillräckligt med spannmål för det, vi är beroende av att köpa in kraftfoder från Östgötaslätten, och det är den stora utmaningen, förklarar Per innan Susanne fortsätter:
– Vi tar i princip inte ut någon lön men det är något visst med det här livet ändå. Att vi har kunnat ha våra barn hemma under hela uppväxten, och att vi får jobba så tätt tillsammans i dag, ser jag som väldigt stora vinster.
I ett försök att förbättra lönsamheten och dela upp företaget på flera ben etablerade paret, för sex år sedan, en grönsaksodling. Den är fortfarande småskalig, det mesta sker med handhållna verktyg, men försäljningen växer stadigt. På reko-ringar runt om i hela länet levererar de varje vecka allt från morötter och purjolök till palsternacka och grönkål.
– När vi började med grönsaksodlingen var den inte ett till "ben" för vår verksamhet utan snarare en till stortå. Nu kanske man kan säga att det har vuxit och blivit en fot för oss, förklarar Per med glimten i ögat.
– Intresset för närodlat, som så tydligt märks på alla reko-ringar, är det som har gjort att vi har ökat. Under coronapandemin har försäljningen, i alla fall i Linköping, fördubblats, fortsätter han.
Varje vecka packar mjölkbönderna sin "kylbil" full för att träffa kunderna direkt på reko-ringar runt om i hela Östergötland. Kisa, Rimforsa och Linköping är bara några.
Av den totala omsättningen på drygt 3,5 miljoner kronor står mjölkböndernas reko-försäljning för närmare 20 procent. I siffran ingår deras senaste satsning, en satsning de genomförde för drygt ett år sedan. Genom att köpa in en egen pastöriseringsmaskin kunde de fylla glasflaskor med egenproducerad mjölk. Flaskorna säljs men lämnas också tillbaka på reko-ringarna - i samband med grönsaksförsäljningen. Numera är uppskattningsvis 700 flaskor i omlopp.
– Vi tror generellt sett att många är väldigt trötta på förpackningar. Chansen att kunna behålla och lämna tillbaka flaskan föll förvånansvärt många i smaken, konstaterar Per innan Susanne fortsätter med satsningens baksida:
– Det har gått väldigt fort, efterfrågan finns, men tyvärr kanske vi inte kan bli så mycket större, alltså sälja fler mjölkflaskor. Då behöver vi en större pastöriseringsmaskin, mer lokalyta, och då sticker kostnaderna iväg.
För ett år sedan köpte mjölkbönderna in en pastöriseringsmaskin för att kunna sälja sin mjölk direkt till kund i så kallade returflaskor. I dagsläget har de cirka 700 flaskor i omlopp.
I veckan uppmärksammades mjölkböndernas "sidoverksamheter", mjölkflaskorna och grönsaksodlingen, av Kinda kommun. Per och Susanne Johansson är nämligen årets miljöstipendiater. "Genom sin verksamhet bibehåller de inte bara det hållbara kulturlandskapet utan bidrar till en avsevärt minskad livmedelstransport samt ett reducerat behov av engångsförpackningar", skrev kommunen i sin motivering.
– Det är skönt att få lite bekräftelse på att man gör något i rätt riktning. Närproducerat ligger i tiden och det här ger oss en push och uppmuntran att orka fortsätta, avslutar Susanne.
