Den 25 november föddes den första kalven för året på Nystad strax utanför Rimforsa. Fler väntas de närmsta dagarna.
Totalt är det 67 kor som ska kalva. Av dem är 15 stycken "förstföderskor" som får gå för sig själva.
– De rutinerade korna ska klara att kalva själva, men vi går ju alltid extrarundor för att se så att allt är okej. Däremot förstakalvarna – där kan vi behöva hjälpa till, särskilt om det är väldigt stora kalvar, säger Madeleine Karlsson.
Madeleine och hennes make Peter har haft kor i snart 16 år. Annie Gustafsson har jobbat med dem i snart ett år.
– Innan dess jobbade jag med hästar. De är lite lättare att leda, säger Annie med ett skratt.
– Det är viktigt att den som jobbar med oss kan tänka sig att bli en del av familjen. Vi jobbar väldigt nära varandra, och det blir mycket känslor när kalvar ska födas, säger 36-åriga Madeleine som också är fembarnsmamma.
Även under kalvningen försöker de hålla jobbtiderna mellan 7 och 16, men kalvning anpassar sig inte alltid efter arbetstid.
– Jag har ju fått meddela dagis att jag har det här jobbet. Vi vet aldrig om det är lugnt kommande vecka eller inte, säger Annie.
Annars får både Madeleine och Annies barn vara med mycket ute i ladugården "vare sig de vill eller inte".
– Min femåriga dotter Alva pratar mycket om kor på dagis. En dag kom hon hem och sa att "nu vet jag allt om att mjölka, nu kan jag hjälpa till". Men jag uppmuntrar faktiskt inte barnen att bli lantbrukare. Det går inte att leva på, säger Madeleine.
Kalvarna får gå med mamman hela tiden fram till 1 maj. Sedan delas de upp i mindre grupper och skickas ut på sommarbete, bland annat hemma hos Annie som bor i Gammalkil. När kalvarna är tio månader väger de mellan 320 och 350 kilo.
– Våra djur får bara grovfoder, vi ger dem inget tillägg. Så de växer fruktansvärt bra, säger Madeleine.
När djuren är runt 18 månader ska de slaktas. Det sköts inte på gården. Men Madeleine och Peter har en förhoppning om att kunna slakta själva i framtiden.
– Det är vår dröm, att kunna ha hela kedjan och att våra djur aldrig ska behöva lämna gården. Det är skillnad på att lasta på ett djur för slakt och att stå och klia det mellan öronen när det är dags. Men vi daltar kanske lite med våra djur, säger Madeleine.
– Vi har så många bilder på när vi står på knä och sitter på huk med nappflaska och koskit upp till armbågarna. Ibland känns det som att vi har koskit som eyeliner, tillägger Annie med ett skratt.