För två år sedan stelopererade konstnären Lena Karin Grip nacken. "Livet förändrades. Jag ville göra det som jag alltid gjort förut, göra lika mycket och lika fort som tidigare. Men kroppen ville inte. Den sa ifrån. Mitt konstutövande blev en del i att lära sig acceptera sakernas tillstånd. Yoga och mindfulness var också viktiga för att hitta nya vägar i livet."
– Jag vill hjälpa andra, säger konstnären Lena Karin Grip där vi sitter i hennes ateljé ett stenkast från Kättilstads församlingshem.
Lena har drivit Textilverket, vars huvudfokus har varit textilkonst. För två år sedan hände något som kom att förändra hennes liv i grunden.
– Jag stelopererades i nacken efter en tids sjukdom. Det tvingade mig att byta riktning i livet. Plötsligt kunde jag inte hålla samma höga tempo längre. Kroppen ville inte samarbeta, trots att viljan fanns där. Mina armar slutade fungera. Jag hade ont hela tiden.
Att som konstnär inte kunna använda sina armar på samma sätt som förut var förstås en smärtsam insikt. Vägen till acceptans gick genom att praktisera mindfulness.
De som besöker Textilverket och går den sinnliga promenaden i den stora trädgården möter här och var olika föremål som är tänkta att tala till sinnet och fantasin.
– Det fick mig att inse hur viktigt det är att bli medveten om det som är, här och nu.
Därför har Lena tillsammans med sin vän, yogaläraren och mindfulnessinstruktören Eva Lilliecreutz startat ett projekt där de kombinerar konst och yoga.
Det första träffen ägde nyligen rum. Då kunde deltagare både uppleva konst, utöva yoga och äta frukost.
– Vi vill gärna göra detta till något återkommande. Tanken är att man ska komma i kontakt med sina sinnen, men också sin kreativitet. Det går inte att få för mycket av den varan. Yogan frigör. Likaså konst och naturvistelse.
"Att få vistas i naturen i tystnad och insupa atmosfären är nyttigt för oss. Särskilt i dagens stressiga samhälle", säger Lena. "Att få uppleva och känna på naturliga material ger oss möjlighet att få reflektera över våra sinnesförnimmelser."
Lena tänker medan hon pratar. Och pratar, det gör hon engagerat och mycket.
– Många mår inte bra i dagens samhälle. Det är ljud och ljus och ständiga krav på tillgänglighet och uppkoppling. Därför vill jag och Eva erbjuda ett rum där man kan ta ett steg tillbaka, låta processer få utvecklas i sin egen takt.
Men kan inte även hälsa bli ett slags prestation?
– Jo, absolut. Men genom att bli medveten om sitt andetag och sina förnimmelser går det skapa distans till krav och prestige, säger Lena.
Hon fortsätter:
– Vi behöver dyka ner i våra sinnen och utforska dem på djupet. Hur smakar ett äpple? Hur doftar en blomma? Hur känns det att lägga handen mot ett träd? Hur känns det att ha ont i huvudet? I takt med att vi åldras tappar vi lätt kontakten med det lekfulla och blir stelbenta.
Trädgården i Kättilstad har fyllts av konstföremål, stora som små. Alla med sin unika form och textur. Vissa är mjuka och lena medan andra är som här, hårda och taggiga. Alla är de tänkta att tala till vår fantasi och våra känslor.
Lena blickar ut över sjön Striern som ligger stilla och blank.
– Det går att väcka liv i allt det där. Allt som finns under ytan. Det kan ta tid. Och vi måste vara beredda på att möta oss själva. Även de sidor som inte är så trevliga. Känslor ska inte stängas in. Det är okej att bli ledsen.
Att slå av på takten, bli medveten om sitt andetag och vara öppen inför livets alla djävligheter och lyckorus har varit nyckeln till hälsa för Lena. Efter steloperationen fick hon tänka om: "Vi ställs hela tiden inför förändringar och situationer som på olika sätt utmanar oss. Det måste vi acceptera och lära oss att handskas med."
