Kollegorna Jelke Mollet och Erika Hultgren berättar att sjukfrånvaron i personalgruppen stundtals varit hög samtidigt som beläggningen i barngrupperna inte har påverkats.
För att följa restriktionerna, med så få personer i lokalerna som möjligt, möter de upp oss utanför ortens största förskola. Här, med en skogsdunge som granne, spenderar ett 90-tal Rimforsabarn en stor del av sin tid. Tillsammans med drygt 20 andra medarbetare, fördelade på fem avdelningar, har Jelke Mollet och Erika Hultgren hittills lyckats att hålla verksamheten öppen ända sedan coronaviruset slog rot i landet. Båda är överens om att det tar, och har tagit, rejält på krafterna.
– Ja, man är väldigt trött. I vanliga fall är vi som jobbar på förskola väldigt duktiga på att gå till jobbet även om vi känner oss lite sjuka men under pandemin har ju vi, liksom alla andra, stannat hemma vid minsta symtom. Det har gjort att verksamheten har varit väldigt utsatt, med en ansträngd vikariesituation och stor sjukfrånvaro, och under vissa veckor har det varit extra tufft. Vid ett tillfälle har till och med förskolechefen fått hoppat in, förklarar Erika innan Jelke fyller i:
– Samtidigt som fler i personalen har varit hemma har vi haft en hög beläggning bland barnen – vi har haft väldigt lite sjukdom överlag. Vinterkräksjukan har vi inte haft alls, vilket ju är en fördel, men det har också gjort att beläggningen har varit hög hela tiden. Man har inte fått tillfälle att jobba ifatt eller få den återhämtning som man vanligtvis kan få under de här sjukdomsperioderna.
Enligt de båda kollegorna beror en del av det höga trycket på att en majoritet av förskolebarnen fortsatt har haft långa vistelsetider.
– Rimforsa är en pendlingsort med många egenföretagare så det är ungefär 75 procent av barnen som är här från klockan 07.00-08.00 på morgonen till klockan 16.00-16.30 på eftermiddagen. På vissa andra förskolor har pandemin inneburit att en del vårdnadshavare har dragit ned på vistelsetiderna eller hållit sina barn hemma mer, men det har vi inte sett här på samma sätt. Det har varit några enstaka fall bara, förklarar Jelke Mollet.
På Björkliden i Rimforsa går ett 90-tal barn fördelade på fem avdelningar. Personalgruppen består av drygt 25 medarbetare.
Under det som har kallats pandemins tredje våg har flera förskolor i Kinda, för första gången, drabbats av utbrott. Först var det de båda privata förskolorna i Kisa. Sedan fick Tornhagen, även den i Kisa, hålla stängt i en vecka. Björkliden har klarat sig.
– Det är nog bara tur. Egentligen fattar jag inte hur vi har klarat oss, konstaterar Jelke, som också är skyddsombud, och fortsätter:
– Jag tycker att det känns lite som att förskolan har glömts bort i coronastrategin. Vi har inte, från hög nivå, fått tillräckligt med förutsättningar för att smittsäkra förskolan och de åtgärder som gjorts har inte följts upp. Det känns som att Folkhälsomyndigheten (FHM) bara har låtit det rulla på. Det har varit mycket otydlighet och det hade behövts mer riktlinjer kring hur vi ska agera.
Erika Hultgren lyfter en specifik detalj som hon minns extra tydligt från inledningen av pandemin:
– Trots att föräldrar var smittade av covid-19 fick de fortsätta att lämna sina barn vid förskolan. Då undrade man verkligen hur FHM tänkte, det kändes som att de struntade i förskolan eller i alla fall inte förstod hur verksamheten fungerar.
Något som både Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet har förespråkat under pandemin är att all personal inom skolan bör prioriterats i vaccinationsinsatsen, men några sådana besked har inte kommit.
– Att de inte har prioriterat kontaktyrken som måste fortsätta att gå till jobbet och träffa många människor gör mig besviken. När fas fyra drar igång här i länet ska man ju boka tid, tider som släpps när vi jobbar, och då finns det också en rädsla för att vi ska hamna sist i kön. Vi borde prioriteras och erbjudas tider, eller så borde vaccinet komma hit till oss, menar skyddsombudet Mollet.
Kommunens förskolechef Susanne Andersson konstaterar att ambitionen är att den ordinarie personalen ska få sin välbehövliga semester.
Susanne Andersson, rektor för förskolorna i Kisa och Rimforsa, håller med om att skolpersonal borde prioriteras.
– Det slår ju hårt mot en grupp som redan har utarmat sig under pandemin, konstaterar hon.
När det gäller informationen och riktlinjerna från FHM:s sida säger rektorn följande:
– Under hela den här pandemin har vi i kommunen valt att förhålla oss till Folkhälsomyndighetens direktiv. Genom att vara konsekventa tänker jag att vi har skapat en rakare och tydligare linje i kommunen. All personal har fått information via mejl och på intranätet.
Efter den tid som har varit, hur ser det ut inför sommarsemestern?
– Som det ser ut nu kommer vi att slå ihop alla enheter i Rimforsa på Björkliden och ta hjälp av våra duktiga vikarier. Vår ambition är att ge den ordinarie personalen sin välbehövliga semester och vi hoppas att trenden, med ett nedåtgående antal bekräftade covid-19-fall varje vecka, fortsätter, svarar Susanne Andersson.
Jelke Mollet och Erika Hultgren anser att skolpersonal bör prioriteras i vaccinationsordningen. Smittskyddsläkare Britt Åkerlind menar att gränsen, för vilka samhällsviktiga funktioner som ska prioriteras, skulle vara svår att dra.
Varför är det då så att skolpersonal inte prioriteras? Regionens smittskyddsläkare Britt Åkerlind svarar på frågan:
– Vaccinationsordningen är ju något som FHM styr hårt så här finns det inga skillnader mellan regionerna, och det finns överhuvudtaget ingen prioritering för någon samhällsviktig verksamhet förutom vårdpersonal som är i direkt kontakt med patienter eller brukare. Ger man sig in i den frågan är det väldigt svårt att dra gränser, det är många som måste gå till sina arbetsplatser, så jag tror det är bättre att vi förhåller oss till en prioritering där vi har tagit hänsyn till vilka grupper som löper störst risk för allvarlig sjukdom.
