Karolina satsade på egenföretagandet efter utbrändheten

Med hopp om att finna balans i livet blev Karolina Germundsson, efter sin andra utmattning, egenföretagare på deltid. Nu, fem år senare, har hon tagit tjänstledigt från halvtidstjänsten på vårdcentralen – för att satsa helhjärtat på företaget.

Karolina Germundsson har varit utbränd vid två tillfällen. Efter den andra utmattningen startade hon sitt eget företag. Nu, fem år senare, har hon tagit tjänstledigt från sitt deltidsjobb som vårdadministratör för att, tillfälligt, satsa på företaget.

Karolina Germundsson har varit utbränd vid två tillfällen. Efter den andra utmattningen startade hon sitt eget företag. Nu, fem år senare, har hon tagit tjänstledigt från sitt deltidsjobb som vårdadministratör för att, tillfälligt, satsa på företaget.

Foto: Agnes Ganestål

Rimforsa2022-04-21 19:00

Drygt tre år har gått sedan vi träffade halvtidsföretagaren Karolina Germundsson. Då bar hon på en dröm att någon gång kunna jobba heltid med fotokonst i det egna företaget. Nu har den drömmen blivit sann.

– I tre månader, från början av mars till slutet av maj, kommer jag att jobba med det på 100 procent. Vanligtvis jobbar jag förmiddagar på vårdcentralen i Kisa och sedan åker jag hem och gör mitt. Därför blir det inte alltid så mycket tid till företaget som jag egentligen skulle önska. Jag har projekt som jag skulle vilja göra, men som jag aldrig känner att jag hinner med.

Nu är det äntligen dags för de där projekten.

undefined
Fotograferandet har varit en form av meditation för Karolina sedan den första kraschen för snart 11 år sedan. Här är en bild från när vi träffade henne för drygt tre år sedan.

Det är slutet av mars när vi träffas på Rimforsa strand. Om ett antal dagar, den första april, ska Karolina ha sin första solovernissage på konferensanläggningen, som en del i tjänstledigheten.

Hur känns det att arbeta heltid med företaget efter den här första månaden?

– Jag har fått mersmak.

Karolina ler. Hennes glada uppsyn förtäljer inte det mörker som tidigare har jagat henne. Hon har, vid två olika tillfällen, varit utbränd. Den nionde april är det exakt 11 år sedan hennes första utmattning.

– Jag levde ett helt annat liv än vad jag gör i dag. Dels hade jag varit vikarierande butikschef i ett och ett halvt år och jobbade mer än heltid och dels var jag iväg på annat när jag väl var ledig. Det var full rulle.

undefined
Karolina var en riktig perfektionist innan hon blev utmattad. "Jag var känd för att det jag gjorde skulle göras så här", säger hon och visar raka kanter med händerna.

Vad blev droppen?

– Det var nog en kombination av att företaget var en turbulent arbetsplats just då, att jag jobbade för mycket och att jag fick för lite återhämtning. Min kropp hade säkert gett mig signaler länge fast jag inte fattade det. En dag tog det bara tvärstopp.

Kan du beskriva den känslan?

– Det där är ju så olika, men jag tappade ord och brusade upp för småsaker. Innan hade jag väldigt bra bildminne och det tappade jag. Det var nog det värsta, då blev jag rädd. I efter hand fattar jag ju att kroppen ville säga mig något.

Vägen tillbaka var lång.

– Ibland behöver man ju bara få stanna upp och vara lite. Jag gick nog tillbaka lite för mycket och lite för tidigt, jag fick backa ganska rejält. Det har varit ett steg framåt och två steg bakåt. Jag ville bara bli frisk, jag var så trött.

undefined
Efter sina utbrändheter vill Karolina leva det liv som får henne, och familjen, att må så bra som möjligt.

Den andra utmattningen kom som ett brev på posten efter en hektisk tid för ungefär fem år sedan, i samband med utbildningen till vårdadministratör.

– Jag hade väl kvar den där sårbarheten sedan min första utmattning, samtidigt som jag fick komplicerade förlossningsskador när vi fick vår dotter för snart åtta år sedan. Först var det mycket fokus på att läka fysiskt, men det psykiska kom ifatt mig sedan.

Karolina fortsätter:

– I samma veva läste jag till vårdadministratör och jag kunde inte stanna upp. Någonstans kände jag ju att det inte var bra, men jag kände mig tvungen att bli färdig.

Så plötsligt en dag, för ungefär fem år sedan, tog det återigen stopp.

– Det var egentligen väntat.

undefined
Karolina hade svårt att acceptera sin andra utbrändhet. "Till en början kände jag att 'jaha, nu är jag här igen, jag som aldrig skulle hamna här igen'", berättar hon.

Hur var det att falla tillbaka? Kunde du acceptera det?

– Nej, det blev som en skam att jag inte fattade bättre. Samtidigt, när jag ser anledningarna, så var det ju inte så konstigt. Jag hade med mig mycket i bagaget som jag inte hunnit bearbeta och det blev för mycket på en gång.

Det som Karolina var med om under sin dotters födsel har präglat henne mycket.

– Det är också en stor del till mina val och det som jag gör i dag. Jag har varit väldigt öppen sedan dag ett om vad som hände under min förlossning, inte för att det är synd om mig utan för att få till en förändring inom vården. Fortfarande får många kvinnor höra att "allt ser fint ut" när de söker hjälp efter sin förlossning.

Hon fortsätter:

– Jag hade tur i oturen att föda i Linköping, där en av två experter på just förlossningsskador finns, men det psykiska traumat och min förlorade tid med min dotter kommer jag alltid att få leva med. Just den känslan och mina upplevelser är nog en stor anledning till att jag valt att följa mina drömmar.

undefined
Under de gångna åren har Karolina arbetat med sitt företag på 50 procent, men sedan början av mars är det, tillfälligt, hennes heltidssysselsättning.

Det var nämligen efter den andra utmattningen som Karolina startade sitt eget företag.

– Det som jag mådde bra av, att få vara kreativ, hade jag lagt åt sidan under många år. Jag kände att jag ville skapa plats för det och att jag inte kunde leva som jag just då gjorde. Jag behövde få jobba i ett lugnare tempo och kunna gå ut i skogen eller vila en eftermiddag om jag behövde det, så då tog jag beslutet att bara jobba 50 procent och ägna resten av tiden åt det som ger mig energi.

Under den rådande tjänstledigheten har Karolina flera projekt på gång. Dels är det den, när vi träffas, stundande solovernissagen.

– Sedan håller jag på att bygga upp en studio hemma också. En del av den här tjänstledigheten ska därför ägnas åt att måla och snickra.

Det är svårt att inte ta på sig för mycket.

– Jag får stanna upp ibland, säga stopp. Jag ska ju bara bygga grunden nu, det andra ska komma senare, men jag vill så mycket.

Har du någon förhoppning om att den här tjänstledigheten ska bli något mer, att du ska kunna jobba heltid med företaget jämt?

– Absolut! Men jag är realist också och jag vet ju att det är svårt att livnära sig helt och hållet på kreativitet.

undefined
Kreativ har Karolina alltid varit. Skapandet är något som får henne att må bra.

En sak som är säker är i alla fall att skapandet får Karolina att må bra.

– Just fotograferandet har varit min meditation och blev det redan vid första kraschen.

Innan sina utbrändheter var hon något av en perfektionist.

– Jag levde nog det liv som jag trodde förväntades av mig. Jag sa ja till allt, ville alltid vara med där saker hände och ville att allt skulle vara perfekt. Det har jag släppt lite nu. Lite damm i hörnen, vad gör det? Huvudsaken är att jag mår bra.

undefined
"Jag ville testa det här för att få känna på hur det är att ha hela dagen till sitt eget förfogande", säger Karolina och syftar till att driva eget på heltid.

Det är en av få saker som varit positivt med att vara utmattad – att lära sig att allt inte behöver vara perfekt.

– Sedan vill man ju inte vara i den situationen ändå, framför allt inte när man har barn, för det påverkar ju inte bara en själv. På en av min dotters första teckningar av vår familj ligger jag och sover. Det var hennes bild av mig eftersom jag vilade ganska mycket.

Men det andra, att småsaker inte känns som hela världen, är positivt.

– Det är skönt att vara förbi det.

Var det svårt att komma till den punkten?

– Gud ja! Men efter mina erfarenheter har jag insett att livet är för kort för att leva som jag gjorde. Nu vill jag gå min egen väg, göra det som jag tycker är kul och som får mig att må bra. Jag vill förverkliga så många drömmar som jag bara kan!

Karolina har beslutat sig för att prova på egenföretagandet på heltid under en period. "Jag måste prova. Jag kanske går och drömmer om någonting som inte ens är det som jag vill göra?". Ännu har hon i alla fall bara fått mersmak.
Karolina har beslutat sig för att prova på egenföretagandet på heltid under en period. "Jag måste prova. Jag kanske går och drömmer om någonting som inte ens är det som jag vill göra?". Ännu har hon i alla fall bara fått mersmak.
Kort om Karolina

Ålder: 44 år.

Sysselsättning: Vanligtvis vårdadministratör på Kisa vårdcentral på 50 procent och egenföretagare på 50 procent. Just nu egenföretagare på heltid.

Drömmer om: Att min familj och jag ska få må bra och vara friska. Att kunna jobba på heltid med mitt företag och förverkliga mina drömmar. 

Äter helst: Något med fisk.

Det bästa med att driva eget: Att få styra helt över sin egen tid och på så vis även kunna ge utrymme för återhämtning och "må-bra-saker" på ett annat sätt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!