Vid det här laget har medborgarhuset stått tomt i några år, och hunnit bli ordentligt förfallet. Ett hus fyllt av minnen. Och snart kan huset själv vara ett minne blott.
– Jag är rädd att det är bortom all räddning, säger Tomas Sörelingsom är född och uppvuxen i området. Låt vara på Målillasidan om Silverån, men ett stenkast från Rosenfors Bruk.
Som i så många andra brukssamhällen var bruket motorn i det mesta på den här tiden.
– Rosenfors behövde en samlingslokal och dåvarande Brukspatronen och ägaren "Storjohan" som han kallades, O.E Johansson, gjorde en överenskommelse med de anställda, bland andra min far, som jobbade övertid på kvällar och helger. Timlönen var 1,50 så här i början på 1940-talet. Övertidsersättningen lades i en pott som gick oavkortat till bygget. Brukspatronen fördubblade sedan den insamlade summan. Med ett villkor, att det inte fick heta Folkets Hus, utan skulle vara Medborgarhus för alla, säger Tomas Söreling.
På trettondagen 1946 blev så huset äntligen klart och kunde invigas med både pompa och ståt. Och under närvaro av flera "höjdare" inom Folkets Husrörelsen. Hela historien om Medborgarhusets tillkomst finns dokumenterad i en skrift som togs fram av en studiecirkel inom ABF, kallad Rosenfors – ett brukssamhälle i förändring.
När Medborgarhuset stod färdigt blev det snabbt en medelpunkt i Rosenfors. Med fester, musik, konserter och mycket annat. Det är en lång rad 50-60 och 70-årsdagar som firats här, oräkneliga bröllopsfester, och föreningsträffar, föredrag och annat, som var viktigare förr i tiden. Innan televisionen kom.
– Jag kommer ihåg att Hepstars var här en gång. Det var stort på den tiden. Och efter konserten hittade vi en avslagen trumpinne vid scenen, säger Tomas Söreling.
Det är klart att med så många fester som varit här har det blivit många minnen. Och kanske en och annan minneslucka dessutom. Men huset har också spelat en central roll i samhällsservicen i Rosenfors. Här har bland annat funnits matservering en period, polisstation i en annan, affär och post.
– Jag kommer ihåg matserveringen, där kunde man få en tallrik potatismos utan något mer, för en krona. Det var någon gång i mitten på 1960-talet, säger Söreling.
Med tanke på husets historia och alla minnen, tycker han det är extra trist att det snart har nått vägs ände.
– Det är jättetråkigt, men det är inget att göra åt. Huset har förfallit mycket, och det skulle kosta alldeles för mycket att renovera.
Innan kommunen köpte medborgarhuset, med tanken att komma åt tomten för att bygga brandstation, ägdes det en kort period av en krögare som hade planer på restaurang. Men planerna rann ut i sanden, och i stället blev Medborgarhuset centrum för flyktingförläggningen i Rosenfors. Och när Migrationsverket lämnade kommunen, blev huset stående ett tag innan kommunen tog över.
Tankarna på en brandstation i centrala Rosenfors lades dock snabbt åt sidan och en annan tomt vid södra infarten köptes i stället.
Rivningen är dock inte omedelbart förestående. Mikael Pettersson, fastighetschef på Hultsfreds Bostäder berättar att man just nu räknar på kostnaderna för rivningen och förbereder ett anbudsförfarande. Huset är stort och han räknar med att det kan komma att kosta en del.
Han berättar också att tomten ska återställas efter rivningen, kanske för att bli gräs eller kan ängsmark igen.