Helena Egerlid och hennes man Jens Fellke har skrivit en rad böcker tillsammans – bland annat om Astrid Lindgren, självbiografin om den snälla världsmästaren Jörgen Persson och praktverk om Kungliga Automobilklubben.
Nu har Egerlid illustrerat Lisa Franssons barnbok ”Älgpappan”, om en pappa som innerst inne är en älg, förstår barnet Skrutten. Det är därför pappa ibland glömmer bort sin familj och måste ut i skogen och titta till träden trots att stormen river och mamma blir arg.
– Ett väldigt roligt uppdrag, jag tycker mycket om boken. En skilsmässoskildring, men jag tycker också det är en tröstebok för barn som lever med en mamma eller pappa som av någon anledning inte kan vara förälder på det vanliga sättet. Lisas språk är vackert och jag tycker om att boken slutar bra, trots allvaret, säger Helena Egerlid.
Uppenbarligen blev Lisa Fransson lika förtjust i Helena Egerlids illustrationer, med inspiration hämtade från småländsk skog och tjärn.
– Lisa bor i England, men är småländska. Jag hade skickat in några illustrationer till förlaget, som visade vad jag gjort för författaren. Hon tyckte om mina förslag på hur karaktärerna kunde se ut. Vi har aldrig träffats, utan kommunicerat mejlvägen. Men hon tänker bildmässigt och min uppfattning är att oavsett om man håller på med författande, journalistik, dokumentärer eller illustrationer är det mycket som är lika. Det handlar om att hitta en helhet för att kommunicera och hitta sitt eget uttryck.
Efter mer än tio år som journalist på Smålands-Tidningen tog Helena Egerlid steget ut i en frilanstillvaro i tvåmansföretaget där mottot är ”hellre lite pengar och mycket roligt”.
– Men att jag skulle skriva är något som faktiskt förvånat mig själv. Skriva var ingenting för mig. Jag har alltid älskat att teckna och måla och min tanke var att jag skulle bli illustratör. Efter förberedande konstskola sökte jag in till Konstfack en gång, men kom inte in.
Samtidigt var hon aktiv i miljörörelsen och som ledamot i Miljöpartiets partistyrelse fick hon börja skriva krönikor i Miljömagasinet. Som politisk redaktör upptäckte hon både tjusning och kraft i orden och efter flytten till Skattegården utanför Rumskulla för 25 år sedan blev journalistjobbet på lokaltidning ny plattform för skrivandet.
Livet igenom har hon fortsatt måla. Det tog tid innan cirkeln, som började med drömmen om att bli illustratör, kom att slutas med konkret resultat.
Sluten cirkel betyder dock bara början på något nytt.
– Den här sidan av min kreativitet har utvecklats med åren, så jag vill förstås fortsätta illustrera professionellt vid sidan av det vi redan gör. Det har varit riktigt kul att illustrera någon annans bok och möjligheten att smyga in en och annan illustration i våra kommande bokprojekt är förstås lockande.