De är överallt och de pluggar, blir kära, fortsätter jobba, reser, tränar, bygger sig nytt hus, flyttar utomlands, köper mc, njuter av symfoniorkestrar, dansar, skaffar sig nya intressen, piffar sig själva . . . alltså beter sig precis som många andra.

Skillnaden är att de har mer tid för det de verkligen njuter av.

Dagens pensionärer ber inte om ursäkt för sig, många är stadda vid god kassa och tar för sig av seniorlivet med iver och lust.

Än är jag bara 57, men funderar ibland på hur jag skulle vilja ha min sista tårtbit i livet.

Jag vill själv kunna bestämma vid vilken tidpunkt jag ska flytta från mitt hem till ett serviceboende. Själv avgöra vad ordet värdighet innebär.

När jag var ung fanns det något som hette ålderdomshem. De sjuka kom sedan till sjukhem och sista anhalten var långvården.

På ålderdomshemmen bodde pigga pensionärer i sina egna lägenheter. Men där fanns också restaurang, gemensamhetslokaler, trygghetslarm, städhjälp och många akiviteter för dem som ville. Farfar var med i en spelmansgrupp, farmor spelade bridge och sjöng i kör.

Mitt ålderdomshem ligger på landet och nära skogen. Jag och Gubben bor på markplan med en egen minitäppa utanför.

I altandörren finns en kattlucka för min utekatt, för självklart kan jag inte leva utan dessa tröstande, vackra och egensinniga djur som varit mina livslånga följeslagare.

Det serveras riktigt god och vällagad mat av en egen kock på mitt ålderdomshem. Ibland är det temaveckor så att det doftar Italien, Mexico och Thailand i korridorerna. Till maten vill jag dricka ett glas vin eller två.

Jag vill dansa och sjunga i kör. Ha tillgång till massage och fotvård och frissa. Tjänster som jag helst ser att de utförs av mogna människor som har åtminstone lite egen erfarenhet om vad som händer med hud och hår efter 60.

Varje förmiddag vill jag delta i en halvtimmes vattengympa.

Jag vill resa ibland och bli omhändertagen av fantastiska reseledare som talar till mig som den mogna och erfarna människa jag är, och inte som till ett litet barn.

Jag kan tänka mig en konversationskurs i engelska också, bara för att hålla liv i den sidan.

Jag vill spela kort och leka levande charader och delta i olika quiz, även om jag är väldigt dålig på det senare.

Jag ska nog tippa också, bara för spänningens skull. Och snusa, ja jag tror banne mig att jag ska börja snusa igen. Riktigt rejält lössnus.

Jag ska återuppta stickningen också, om fingrarna är med på noterna.

Då och då kan det få komma lite modevisningar med äldre modeller som visar snygga kläder för oss äldre. Som ger alternativ till nylonstrumpbyxor och bh:ar som blir så svåra att tråckla på sig när kroppen stelnar till.

Till sist vill jag ha nära till en seniorvårdcentral. Med mogen vårdpersonal som är experter på äldre människors krämpor och dit jag slipper ringa och tjata mig hes för att få en tid. Slipper känna att jag tar plats från någon yngre patient. Jag är gammal. Jag har inte tid att vänta!

Är det här rimliga önskemål efter ett långt och strävsamt yrkesliv?

Ja tänk, det tycker jag faktiskt.