Jag har fått denna information från en tillförlitlig källa under ett besök i DDR.(?)Jag ville informera er om det här för jag tycker att det är viktigt att ni känner till vilka följder det än i dag kan få om man läser era böcker för barn i DDR."
(Brev från en tysk lärare till Astrid 1975)

"De e ene unnlie unge jag fått. Alle syssler di me ord. Hur kan de bare klumpe sej så i en familj?"
(En ofta återkommande kommentar från Samuel August)

"Jag tror inte någon har blivit så älskad på denna jord som Hanna. Hanna satt så fin med guldbrosch på kalasen. Samuel August kom då och då in från de andra karlarna, in till fruntimrena bara för att se hur det var med Hanna. "Hur är det med dej, lille vän?" sa han. "Hur mår du, min älskling?" Ja, det är klart att en del av bondmororna tyckte det var förskräckligt. De var ju så svältfödda på kärlek."
(Berättat av en kusin till Samuel August)

"Den 7 augusti 1914 var det inskrivning av nybörjare i Vimmerby småskola. Astrid hade mor i sällskap. Hon var en ganska livlig sjuåring, klädd i en smårutig klänning med håret virat i kringlor runt öronen.
Prästen förrättade inskrivningen. Han ropade upp namnen på nybörjarna som skulle svara ja och sen gå fram och ställa sig i rad vid katedern. Det hela måste ha tett sig ganska skräckinjagande, för flera av nybörjarna började snyfta. Ett par tvillingar både grät och kissade på sig. Astrid själv brast ut i hejdlös gråt när hennes namn ropades upp. Hon kommer ihåg hur det kändes - hur hastigt gråten försvann, när prästen tyckte att hon inte behövde stå i ledet och gråta utan kunde gå och sätta sig. Nä, det ville hon inte alls!"
(Margareta Strömstedt, "Astrid Lindgren - En levnadsteckning")

"Med ?Pippi Långstrump? brevid sig hittades häromnatten en 26-årig transportarbetare redlöst berusad på en gata i Malmö. Han hade tydligen blivit trött och lagt sig ner att sova på trottoarkanten. Utom boken ?Pippi Långstrump? påträffades 23 kolor i hans fickor."
(Notis i Skånska Dagbladet på 1940-talet)

"Inneliggande tillåter jag mig översända ett barnboksmanuskript, som jag med full förtröstan emotser i retur snarast möjligt."
(Inledningen på det följebrev till Bonniers förlag som efter att ha legat på manuskriptet till Pippi Långstrump i flera månader väljer att refusera)