Allt fler börjar ta MSB:s rekommendationer kring hemberedskap på allvar. Kanske bunkrar lite konserver. Köper ett trangiakök.
– Hur förberedda vi är varierar nog väldigt mycket. Vi som bor på landet är nog lite mer vana vid att det inte alltid finns el och vatten, här är kanske beredskapen bättre, säger Ann Sellbrink, som haft mat som huvudsyssla på olika sätt i mer än 20 år.
Tidigare i våras fick hon frågan från en förening om hon inte kunde hålla en kurs i krismatlagning.
– Det ville jag. Det här är viktigt och meningsfullt. Vårt samhälle är sårbart, en kris kan vara allt möjligt. Kris är det vi inte är förberedda på, för är vi förberedda så blir det ingen kris, ju bättre förberedd man är desto färre blir kriserna.
Nyligen avslutades ett styrelsemöte med konsultföretaget Coompanion, där hon projektleder ”Lokal serviceutveckling för ökad service på landsbygden”, med kurs nummer två.
Deltagarna fick förutsättningarna klara för sig:
– Vi har ingen el, vi har inget rinnande vatten, det har jag tappat upp på dunk, vi kan inte åka till affären – och kunde vi det vore den stängd.
Precis den såriga vardag som kan bli realitet om samhället drabbas av it-attacker, översvämningar, skogsbränder och militära konflikter.
Och åter till ravioli och trangiakök. Vi behöver faktiskt ingetdera, menar Ann.
– Vi ska lagra och laga. Använda det vi gillar att äta, och det som ger bra med energi och kalorier. Tycker man verkligen om burkravioli kan man absolut ha det hemma, det man ska tänka är att maten ska vara god, lätt att laga och energität. Har man ett trangiakök är det jättebra, men det behövs inte. De flesta har en grill hemma och jag har kokat upp en liter vatten med kottar och pinnar i ett bestickställ från Ikea, det går ganska snabbt.
Nu råkar gänget befinna sig på landet, där Ann Sellbrink har gott om mat. Från trädgården har hon plockat gröna blad, blast, förvuxen mangold, hon har lagt gråärter i blöt, förberett en deg på mjöl, bönor och olja som utan jäsning ska gräddas direkt som pannbröd, eget lamm har blivit grytbitar och till dessert blir det rabarbersylt och amerikanska pannkakor på ägg från gården.
Dessert, är det verkligen krismat?
– Absolut, gogrejer är underskattat när det kommer till ”krislådan”. Lite sött och gott gör oss glada och snälla. Man ska tänka lite på vad maten gör med oss, också. Det är bra om man kan laga varm mat, det signalerar trygghet.
Att laga mat tillsammans ger också en känsla av trygghet, om det krisar, betonar Christina Thorstensson, som projektleder pilotprojektet ”Byberedskap” med syftet att ge landsbygdsbor ökad kunskap om vilka resurser de besitter i sin omgivning, vad som saknas vid eventuell isolering och hur man tillsammans kan stärka lokalsamhället i god tid innan man befinner sig i kris.
– Vi pratar om hur förberedd man är om man skulle bli helt isolerad, i byar som den här. Vem har tjänligt vatten i brunnen? Kan vi laga mat tillsammans? Det är roligare, och det finns många delar man kan hjälpas åt med i händelse av kris.
Är de som bor på landet bättre förberedda?
– Det kan vara så. Det är också en generationsfråga. De äldre tycker inte att det är konstigt att strömmen går eller att man blir utan vatten. Många yngre har inte en aning om vad man kan göra när det inte är vatten i kranen eller maten börjar tina i frysboxen.