På torsdagskvällen var Mats Nilsson och Lena Josefsson på plats för att fixa det sista inför lördagens konsert.
Vimmerby Tidning besöker Pumpen på torsdagskvällen. Mats Nilsson och Lena Josefsson är på plats och fixar inför lördagens festkväll. På dansgolvet har man lagt ut skivor, för att inte riskera att eventuellt alkoholspill under konserten ska förstöra för dansande par under de kommande danserna.
– Det sista vi hade innan vi stängde var den 8 mars med nittiotalskväll med Da Buzz och Pandora, berättar Mats Nilsson.
Sedan dess har det varit stiltje på Pumpen fram tills att beskedet om lättade restriktioner kom. Lena Josefsson berättar att det beskedet kom snabbare än de räknat med.
– Vi tänkte mer att det kanske skulle vara möjligt runt jul.
Det blev plötsligt mycket att göra. Den stora lokalen behövde städas och fixas.
– Vi har gått här i godan ro, det finns ju massor att göra men vi har tänkt att det där tar vi lite senare. Nu fick vi nästan lite panik här med att göra ordning i restaurangen och få upp den nya belysningen och möbleringen, säger Mats Nilsson.
Första evenemanget blev en söndagsdans den 3 oktober.
– Vi hade väl egentligen trott att det skulle bli upp mot 300-400 personer då men det var knappt 150. Det är en kategori på 40+ och uppåt som kanske är lite mer försiktig än vad ungdomen är.
"Vi hann ha öppet en gång efter att vi renoverade i puben", berättar Lena Josefsson. Så att kunna öppna och få visa det nya igen känns roligt, tycker hon och Mats Nilsson.
Dansscenen har förändrats under de senaste 20 åren, berättar Lena Josefsson. Förr gick fler ut och dansade, men nu är det främst de riktiga entusiasterna som kan åka långt för att dansa.
– Det är därför som vi också har kört in konserter, för då når vi de som är 18 år och uppåt. Det blir en helt annan fest. Vi har ändå lokalen och vi skyddar vårt dansgolv, så det är ju synd att bara använda det till ett koncept, säger hon.
– Det var nästan lite ett tvång, för vi vill bibehålla alla de här danserna men vi har många danser som vi gör förluster på. Det tar vi igen med konserterna. Vi tittar på en helhet. Vi hoppar inte över danserna där det bara kommer några hundra, utan vi kör på för att vi vill att det ska finns kvar, säger Mats Nilsson.
Puben i Pumpen har fått en rejäl renovering. I taket syns gamla trähjul som användes i den snickerifabrik som tidigare låg i det som är Pumpens lokaler idag.
Trots det långa uppehållet, utan varken dans eller andra evenemang, så har inte Pumpen haft några större problem att hålla sig flytande ekonomiskt.
– Vi har stått på en stabil ekonomisk grund. Sedan har vi fått bidrag från Kulturrådet för delar av våra fasta kostnader, så vi har i stort sett inte förlorat någonting, säger Nilsson.
Vad är känslan att få köra igång med konsert på lördag?
– Det är jättekul och man förstår att folk verkligen har väntat. Alla är helt laddade och känner att ”nu får vi komma ut”. Det är en rolig känsla att vi finns kvar. Vi har stängt dörren men nu får vi äntligen öppna den igen, säger Josefsson.
Elisabeth Bernhardsson Svensson och Per Bladh var glada att äntligen få gå ut igen.
Då snabbspolar vi fram till lördag kväll klockan 22. På den stora grusplanen framför Pumpen står det redan fullt med bilar och fler och fler tillkommer. Strax innan midnatt är det runt 600 betalande gäster som tagit klivet in i värmen och ut på dansgolvet.
Elisabeth Bernhardsson Svensson och Per Bladh besöker Pumpen på lördagskvällen för konserten med Emil Assergård.
– Det känns bra och roligt att komma ut. Man har väntat länge på det här, säger Elisabeth Bernhardsson Svensson och berättar att hon allra mest sett fram emot att få komma ut och träffa folk.
I en av barerna arbetar Annika Karlsson, hon är glad över att vara tillbaka och jobba på Pumpen.
– Det känns väldigt bra. Äntligen!
Publiken var minst sagt taggade och sjöng med till Emil Assergårds låtar.
