När det är lite höstsol passar Anita på att snabbtina frusen korv samtidigt som radion laddas.
Solen flödar över Näfstad och mastiffen Bosse sniffar diskret när matte Anita Waernqvist lägger ett fruset korvpaket på snabbtining intill solcellsradion på laddning.
Det märks att här bor en familj som tänker ett varv extra.
– Elen är bara en pusselbit i något större, ett sätt att leva. Det handlar om att hushålla, ta vara på och värdesätta. Jag har det i mig sedan barnsben. Vi har allt till låns.
När elpriset började sticka iväg hade familjens elavtal nyligen gått ut. Att binda var ingen god idé.
– I augusti fick vi en elräkning på nära 4 000 kronor och det pratades om att det kunde komma att femdubblas – då ville vi se vad som händer om vi verkligen gör allt vi kan.
Resultatet efter en månad med "allt vi kan" blev att nästa räkning hamnade på blygsamma 1 500 kronor.
– Trots att september var kallare. Jag gick igång på det här och ville se hur långt vi kan ta det, säger Anita.
Batteridrivet, levande ljus och fotogenlampor ger ljus och Anitas sambo har nyligen isolerat den glasade verandan.
Familjen har sett över sin energiförbrukning i både det stora och lilla.
– Vi har bara batterilampor på timer, man ser snabbt vilka som är batterislukare och de går bort. Vi använder mycket stearinljus, fotogenlampor och värmeljus och har fram till nu duschat mest i vår solvärmda utedusch, men nu börjar det bli för kallt.
Spisen med induktionshäll används bara i hungriga akutlägen.
– Att planera mat tar mera tid nu, förklarar hon, medan hon passar på att hämta ved till gjutjärnsspisen, som går varm mer än tidigare.
– Men oftast har man tiden, det är bara att planera. Idag blir det fläskfile- och korvgryta med grädde, morötter och potatis. Det tar några timmar, men blir så mycket godare. Ibland passar jag på att baka också, och så värmer jag vatten samtidigt, så vi kan handdiska eller ta ett skönt bad. Det blir ganska sköna rutiner, tända braskaminen, reflektera lite. En del av extrajobbet är faktiskt meditativt.
Gjutjärnsspisen används till matlagning, bakning, värmekälla och att värma vatten till disk och bad. "Det tar lite mer tid, men man sätter värde allt lite mera".
Laga mat nästan gratis, både i energi och råvaror, har blivit triggande utmaning. Mat från egen odling, skogen och butikens kort-datum-disk sänker kostnaderna.
Det står ingen jobbdator hemma, de är nöjda med fyra tv-kanaler och ibland kör de helt tv-fritt. Elvaåriga Alwa är med på noterna och tycker det är spännande att elbanta.
– Det är inte svårt eller jobbigt.
– Det fina med att vara medveten och få koll på sin förbrukning är också att man vet när man kan unna sig, jag kan använda mikron lite mer eller Alwa kan kolla en film på kvällen, inflikar Anita.
Men någon baksida måste det väl ändå finnas?
– Ja. Det värsta är att jag inte kan dammsuga varje dag, som jag vill. Det får räcka med en gång i veckan och däremellan får jag sopa.
Familjen har köpt två gasolkaminer. Den här, på övervåningen, är snyggast, tycker Anita, som njuter av värmen tillsammans med Alwa och Bosse.
Hur gör ni i vinter då?
– När det krävs får vi sätta på luftvärmepumpen, men än så länge blir det förvånansvärt varmt med gjutjärnspisen, braskamin och gasolkamin. I värsta fall får vi väl barrikadera oss i torpet, med två rum, järnspis och braskamin. När det blir kallare kommer jag att sätta upp snygga, tjocka mörkläggningsgardiner som vi kan dra för – när vi inte är hemma.
Vetskapen att familjen klarar sig under ett längre strömavbrott ger trygghet. De har också allt de skulle behöva om det blir kris på allvar, torrvaror, vattendunkar, kol, termosar, spritkök och konserver.
– Det handlar inte om att vara rädd. Tvärtom. Att vi kan ta hand om oss i alla lägen gör att jag sover bättre om natten.
Anita Waernqvist och dottern Alwa, 11, får mer tid att mysa och spela spel när tv-tiden minskats.
