I och med påskdagens ankomst i söndags avslutades kristendomens 40 dagar långa fasta. För de fastande innebär det att avstå från något för att vinna något annat – att få tid för eftertanke.
En som provade på att fasta för första gången var kyrkoherden i Södra Vi-Djursdala församling Anita Waernqvist.
Hur det gick? ”Sådär”, enligt henne själv, men hon tycker samtidigt att hon har dragit många lärdomar och fått flera erfarenheter under den dryga månaden.
– Själva fastan har gått bra. Det som har varit svårt, och det som jag inte tänkte på innan, är att min sjuåriga dotter såklart direkt började undra varför jag inte äter. Jag vill inte att hon på något sätt ska börja fundera på att man inte ska äta, så när hon har varit hemma – till frukost, kvällar och helger – har allt fått vara som vanligt, berättar Anita Waernqvist.
I början fastade Anita hela dagarna, men ganska snabbt upptäckte hon en annan sak som hon inte hade tänkt på tidigare.
– Ja, hur mycket det äts i mitt jobb. Det är hembesök, begravningar och minnesstunder. Sedan ska man iväg på någon annan grej och då bjuds det på lunch. Det är väldigt svårt att fasta i mitt jobb – det är en intressant erfarenhet jag har fått.
– Samtidigt kräver mitt jobb, som ju innehåller exempelvis begravningar, att jag ska vara 100 procent skärpt och alert. Då funkar det verkligen inte att vara hungrig och kanske lättirriterad, säger Anita Waernqvist.
Sedan var det då detta med att avstå något för att vinna något annat?
– Det tycker jag absolut att jag har gjort. Visst, att gå omkring och vara hungrig hela tiden, är opraktiskt och inte min grej. Men fastan har ökat min medvetenhet om hur man bör äta. Nu skippar jag den där arraksbollen och tar kanske ett knäckebröd i stället. Jag äter mycket bättre nu och det kommer bli bestående.
– Dessutom har jag fått en påminnelse om hur bra vi har det och vilket överflöd vi lever i. Det kan göra en mer ödmjuk inför andra människor. Så även om jag inte har lyckats med fastan fullt ut som det var tänkt, så har jag uppnått något annat, menar Anita Waernqvist.