Gillis Lidström i sitt rum där han lever sitt liv. Här äter och sover han samt uträttar sina behov. Enligt bostadsanpssaningen är det fullt tillräckligt.
Gillis Lidström och hans dotter Lotta flyttar inom några veckor ifrån kommunen efter att länge ha påtalat brister gällande omsorg i hemmet vilka ännu inte åtgärdats.
– Vi får lägenheten om några veckor. Den äldsta i huset vi flyttar till är över 100 år. Det finns redan hiss och trapphiss och en liten anlagd rundtur med bänkar utanför, det finns även en läkare ansluten till hemsjukvården. Nu kommer pappa kunna få röra sig friare och gå ut. Han är en väldigt social person, säger Lotta Lidström.
Kommunens nekande av trapphissen var avgörande i valet att flytta då isoleringen på nedervåningen brutit ner Gillis.
– Pappa sitter som i en fängelsehåla här. Han får inte ens plats med ett bord att äta vid utan får ha en kudde i knäet när han äter. Det är det som gör mig förbannad. Jag hade inte bråkat om inte bostadsanpassningshandläggaren påstått att det är perfekt. Det är ett skämt.
Kommunen menar att toalett och dusch är tillfredsställande och att kök behöver man inte ha tillgång till när man själv valt att flytta till en suterrängvilla.
– Men toaletten är för liten. Pappa kan inte komma in där själv och ingen får plats där inne med honom för att hjälpa honom så han använder bara duschstolen nu som en potta. Han får både äta, sova och gå på toaletten i sitt lilla rum. Men det är ju bra att han har tv:n när han använder duschstolen för ibland blir han sittandes i timmar när han larmat och ingen kommer.
Trots att både Gillis och anställda inom hemtjänsten larmat, om missförhållanden och bristande rutiner, fortsätter incidenter att inträffa.
– Det roliga är att sedan Elsa gick ut och berättade att man inte stänger dörren på natten har de gjort samma här två gånger under två veckors tid. Ena gången märkte jag det och kunde låsa men en gång hade vi 14 grader i huset på morgonen. Vem ska bekosta den uppvärmningen? Inga försäkringar gäller ju heller om man blir rånad med dörren olåst, säger Lotta.
Och nu har nattpersonalen kommit på ett nytt sätt att agera på när han larmar.
– De ringer till mig när pappa larmar och frågar vad han vill. Då sa man att det var på grund av vädret och att man var långt borta men det var sånt kackel i bakgrunden att det fanns inga tvivel om att man var i personalrummet. Jag sa att jag inte visste och då sa de att de skulle åka, men då hade de redan väckt mig.
Men när Lotta kontaktar ansvarig chef får hon till svar:
"Den informationen jag har fått från min personal är att de valde att ringa för att kolla med dig eftersom det var snöoväder och de var en bit bort så det skulle ta en stund innan de kom. Om du önskar ber jag dem att inte kontakta dig innan de åker på larm".
– Det är ett skämt. Larmet är ju till för att de ska komma, säger Lotta och skrattar uppgivet.
Duschstolen som idag används som toalett då den dessvärre inte ryms i duschen den är ämnad för.
Nu går snart flyttlasset – en flytt som de hoppas ska ge Gillis livslusten tillbaka och förhoppningsvis även några av alla de kilon han tappat under sin depression.
Vill du flytta?
– Ja, tacka fan för det. Jag vill inte stanna i en minut till. Jag trodde inte sånt här kunde förekomma i Sverige, säger Gillis.
Vill du säga något till de som beslutat i ditt ärende?
– Det finns ingen anledning att prata med de som styr och ställer i den här kommunen för de bryr sig inte. Jag skiter i det här nu. Det har varit en mardröm.
