Med hjälp av två trätrummor som den 200 meter långa veken rullas på, tillverkar Rune Andersson vaxstaplar. Trätunnorna har använts sedan 1850-talet.
– Min farfar började omkring 1850, så det är några år. Sedan fortsatte min far och farbror. Sen har jag hållit på i 35 år, säger Rune Andersson.
Många av de verktyg som han använder än idag härstammar från hans farfars tid.
– Trummorna och karen har farfar gjort, själva bänken fick vi göra en ny för några år sedan, men metallen som är i bänken är från farfars tid, berättar han.
Rune Andersson tillverkar många olika former av vaxljus; både rullade och gjutna. Men den kanske allra mest speciella är vaxstapeln som ser ut lite som ett garnnystan.
– Själva ljuset heter vaxstapel och hållaren heter antingen ställning eller ställ, här säger vi alltid ställning men på Antikrundan säger de ställ. En del kallar dem för munkstaplar, för troligtvis kommer den från klostertiden. Det är en fjäder i saxen så när ljuslågan kommer ner dit så klipper saxen till och ljuset slocknar.
"Det är ju en naturprodukt och sen är det lite grankåda i för att göra vaxet lite mjukare och segare. Det finns inte att köpa, så det får man gå och leta efter i skogen. Bivaxet köper jag av biodlarna i trakten." säger Rune Andersson, som här håller i en vaxstapel.
Varje vaxstapel består av ungefär sex meter långt vaxljus som är ihoprullat till ett nystan. När Rune Andersson tillverkar staplarna gör han 200 meter åt gången. Den 200 meter långa ljusveken rullas upp på trummor och doppas i vax, sedan dras det igenom en metallskiva som har 15 hål i olika storlekar. Hela ljust dras igenom varje av dessa hål 15 gånger innan det är klart.
– Jag brukar få ut ungefär 30-40 vaxstaplar från 200 meter.
Intresset för vaxljus är stort, menar Rune Andersson.
– Särskilt tyskar är väldigt intresserade av vaxljus. Men sen går det lite upp och ner, för några år sedan var de rullade ljusen som gick bäst, men nu är det vaxstaplarna som går åt.
Till följd av pandemin har det blivit ett annorlunda år. Turismen uteblev och marknader ställdes in.
– Turister har blivit en stor marknad, utom i år. Tyskarna försvann nästan helt, säger han och fortsätter:
– Förr åkte vi på mycket mässor och marknader men jag är ju pensionär sedan några år tillbaka så vi har dragit ner lite på det. Men i år är det ingenting. Det är ju bättre att inte åka på marknader och mässor än att riskera att bli sjuk. Det är bättre att slå igen helt och hållet då.
Men trots situationen har fler hört av sig och kommit till Käbbo för att handla direkt.
– Däremot har det kommit lite mer folk nu än normalt, men det är ju såna som har köpt tidigare och som vill fylla på. Och de vet ju att det inte finns några mässor så då kommer de hit istället.
