Vi träffas i Kenny Franssons lokal ute på Krönsmon. Mamma Vitalina Tatsenyuk och sonen Tymur, 12 år, letar efter kläder och annat bland det lager av saker som skänkts av allmänheten. De har lämnat allt för att komma till tryggheten i Sverige. Kvar i Kiev finns bland annat två systrar till Vitalina och Tymurs morföräldrar.
– Jag vill inte tillbaka för det finns inget att komma tillbaka till. Allt är förstört, säger Vitalina och det går inte att undvika sorgen som kommer fram i blicken.
Familjen är hemmahörande i den Ukrainska huvudstaden Kiev och genom ett översättningsprogram i Kenny Fransson mobiltelefon kan vi genomföra intervjun.
– I 11 dagar gömde vi oss, Tymur och jag, nere i tunnelbanan medan bomberna föll över Kiev. Jag hade velat stanna och hjälpa Ukraina och våra soldater men jag var tvungen att ta min son därifrån. Jag var tvungen att rädda honom när våra älskade dog runt omkring oss, säger Vitalina samtidigt som Tymur går därifrån och börjar sjunga lite för sig själv.
– Han är lite traumatiserad av det de fick uppleva, säger Fransson.
På Vitalinas födelsedag den 6 mars påbörjade mor och son sin resa ut ur Ukraina. En resa de inte visste om de skulle klara.
– På min födelsedag fick jag känslan av att om vi lämnade idag skulle gud hjälpa oss. Vi lyckades komma på ett tåg till Lviv för att ta oss in i Polen. Det var så mycket människor att vi fick stå upp i 12 timmar men det var värt allt.
Vi pratar inte om deras väg till Sverige – det är fortfarande väldigt smärtsamt att tänka på, men Kenny Fransson ger oss bilden av hur de kom att hamna i Södra Vi.
– I Sverige kom de direkt i kontakt med Migrationsverket och de hamnade på en mindre anläggning utanför Kalix. Där tog pengarna snart slut och maten lika så. Jag sitter mycket online och försöker hjälpa folk med hur de kan ta sig till Sverige och vad de bör ser upp med för att inte bli lurade. De hade sett det och tog kontakt.
I lördags eftermiddag kom därför familjen med tåg till Vimmerby. Nu försöker de med Franssons hjälp få ihop en vardag där egen försörjning är det primära problemet.
– Jag vill lära mig svenska och skaffa mig ett jobb, det är svårt. Men vi är så tacksamma för svenskarna och hur de hjälper oss ukrainare. Tack från hela mitt hjärta.
– De vill så gärna göra rätt för sig men det är svårt när de inte har språket, säger Fransson.