Sofia bor i ett litet hus i hagen

I ett litet torp omgivet av beteshagar och grusvägar ligger Sofia Nykvists lantliga idyll med höns i trädgården och utedass runt knuten.

Jag flyttar aldrig tillbaka till Stockholm, säger hon.

14 oktober 2019 08:15

Vägbeskrivningen vi får av Sofia Nykvist lyder: ”fortsätt på den skumpiga traktorvägen, huset ligger mitt i hagen med den gula grinden.” Och ja, hennes hus ligger på en liten kulle mitt i en hage. En vackert betad hage med mossiga stenar, där några får ligger och slappar i skuggan under träden och två nyfikna Welsh mountain-ponnys kommer till mötes. Fåren är Sofias och hennes sambo Jimmys, hästarna tillhör bonden de hyr av.

Sofias lilla torp en bit utanför Gnesta liknar en hel gård fast i miniatyrformat – här finns ett boningshus och flera uthus runt en gårdsplan, samt en välskött trädgård.

Jag tycker det är lite Pettson över hela stället. Jag älskar Sven Nordqvists teckningar, de är min stilförebild, säger Sofia.

Och det märks att hon har sinne för detaljer, överallt i trädgården och i huset finns små stilleben; en vas med blommor, några pumpor, en klase rönnbär eller en lykta på ett bord eller en bänk.

Älskad pärlspont

Går man in genom de guldockramålade dubbeldörrarna och genom farstun kommer man rätt in i husets hjärta, köket. Den mjuka värmen, doften och sprakandet från vedspisen skapar ett mys som inte går att mäta med något annat. Sofia tänder ljus och kokar kaffe i den lilla Kockumskannan.

Köket är nog mitt favoritrum i huset. Jag tycker så mycket om pärlspontspanelen, jag skulle kunna ha det i hela huset. Ofta hör man i inredningspoddar att folk river sin pärlspont för att de tycker det är så fult – men jag älskar det.

På pärlsponten sitter tavlor, hyllor med blomkrukor, burkar, korgar och kaffekvarnar, krokar med handdukar och grytlappar. Golvet är täckt av trasmattor. Det här är inte ett minimalistiskt hem.

I inredningsreportage och på Instagram är hemmen ofta svala och avskalade i beige och grå färgskala, och det kan vara väldigt fint, men det är absolut inte min stil, säger Sofia och pekar på ett hörn av väggen mellan ett skåp och en vägghylla med en mjölkkanna på.
Det där hörnet till exempel har jag stirrat mycket på, jag tycker det känns så kalt. Där skulle jag vilja sätta upp någonting på väggen.

Skyltar om

Sofia hade från början tänkt måla om i köket, men beslutade sig för att låta bli.

Någon annan har börjat skrapa väggarna så att flera färglager syns och jag tycker det är så vackert, det skvallrar om husets historia.

Köket används ofta som sällskapsrum, trots att det finns ett vardagsrum intill.

Har vi gäster så är det väldigt trivsamt att sitta här vid köksbordet. Vi har haft jättefina nyårsmiddagar här.

Uttrycket i Sofias kök varierar över året, det är lätt att ”skylta om” efter årstid, och hon gör det ofta utan att tänka på det.

Man kan fånga årstiderna så bra här, på sommaren öppnar vi fönstren och tar in ängsblommor, på hösten går inredningen mer i rött och brunt och vi boar in oss. Det är otroligt tacksamt att julpynta i huset, det blir verkligen mysigt. Jag älskar att ställa ut marschaller i hela hagen när vi ska ha gäster.

Mörkt och kallt

Huset byggdes 1911 och en utbyggnad tillkom på 1990-talet. Det är vinterbonat och en dusch finns, men ingen toalett – det är utedass som gäller året runt.

På den oisolerade ovanvåningen har Sofia Nykvist sin ateljé, och hon planerar också att montera en vävstol där.

När hon flyttade in med sin dåvarande pojkvän i december 2011 hade hon aldrig bott i hus.

Vi eldade i vedspisen med sur ved och det var fem grader i köket på morgonen. Det var mörkt och kallt, men väldigt romantiskt.

Då hade köket dalablå skåpluckor med handtag i furu samt en hemsk bänkskiva i fejk-marmor med ett stort hål i mitten. Bakom spis och diskbänk satt en skiva i kakelimitation.

Jag kaklade väggen och målade om skåpen till knallgult, en plastfärg som jag rollade på, det tyckte jag var jättefint när jag var 21, skrattar Sofia, som så småningom sansade sig och målade om till grönt – något hon fortfarande är väldigt nöjd med.

Loppis och auktion

Mysigt är det ord som bäst beskriver köket. Trots att det finns massor av prylar känns det inte plottrigt eller överbelamrat.

Jag älskar färg, form och komposition. Jag har utvecklat ett öga för det jag tycker om och vad som passar in. Vad man är förtjust i ändras ju över tid, men jag tycker att olika stilar kan passa ihop också.

I princip allt i köket är köpt på loppis eller auktion. När Sofia ser sig om kan hon bara hitta en sak som är köpt ny; vattenkokaren. Men även den går i retrostil.

Vi har faktiskt beställt en ny fläkt till spisen också. Det blir årets nyköp.

Mattor isolerar

Att bo på landet är att leva med årstiderna. På bordet i köket står en av årets sista buketter från trädgården med bland annat tagetes, aster, jätteverbena och solrosor. Snart är det dags att sätta in innerfönstren.

På vintern hänger vi mattor för dörren för att isolera, och så eldar vi i vedspisen och i kaminen i vardagsrummet.

Grusvägen plogas på vintern, men vägen genom hagen skottar Sofia och Jimmy själva.

När det har snöat på natten och man pulsar upp till bussen klockan sex på morgonen – då är man ganska varm när man kommer fram.
Fakta/Sofia Nykvist

Ålder: 29 år.

Gör: Pluggar till bild- och slöjdlärare på Konstfack i Stockholm. Är aktiv på Instagram-kontot "Tusenblommor".

Bor: Sedan åtta år tillbaka i ett litet torp i en stor hage utanför Gnesta.

Med: Sambon Jimmy som är snickare, tre katter, höns, ankor och får.


Sofia om...

… hur hon hamnade här: ”Jag gick på en folkhögskola i närheten och blev förälskad i landskapet. Jag bestämde mig för att jag skulle bo här, jag kunde tänka mig en manskapsbod eller vad som helst. Jag skrev till alla bönder i trakten och frågade om de hade något att hyra ut, och jag fick napp!”

… första intrycket: ”Det var i oktober, när jag såg hagen i eftermiddagsjus var det så otroligt vackert. Men jag tyckte det var väldigt långt borta.”

… livet på landet: ”Jag är uppvuxen i Stockholm, men hade en dröm när jag gick på gymnasiet att jag skulle bo på landet och ha höns och en get. Jag har verkligen fäst mig vid den här platsen, jag flyttar aldrig tillbaka.”

… de närmaste grannarna: ”Hästarna är så nyfikna, det händer att de rymmer. Och plötsligt kommer det kor gående utanför fönstret, de rymmer jämt. En gång blev vi avbrutna i vår grillkväll och fick börja jaga kor. ”

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anna Bratt/TT