Debatt Jag sörjer vår värld. Jag sörjer att den värld, som jag föddes till, som jag växte upp i och som jag lever i sakta förstörs. Jag känner djup sorg över att det stilla vårregnet förvandlats till ett rasande skyfall, som dränker hela samhällen.

Över att sommarens cykelturer nu går genom heta, förtorkade landskap.

Över att de små fiskebodarna vid badviken snart är dränkta av det nedskräpade vattnet och att vinterns skidturer på gnistrande snö förvandlats till vandring i gyttja över kalhuggna marker.

Oljan är det som har skapat välståndet under min livstid och vi trodde att allt skulle fortsätta in i en lycklig framtid. Så blev det inte. Man insåg att för mycket koldioxid från oljan samlades i atmosfären och skapade ett gigantiskt växthus kring jorden. Temperaturen började stiga och är nu redan en grad varmare än före industrialiseringen. Det är början på den klimatkollaps, som gör mig så sorgsen. Jag tänker på mina barnbarn, som inte får uppleva vår underbara värld, som jag och min generation har fått.

Men i allt mörker kan jag ändå se en liten gnista av hopp. Vanliga människor som du och jag börjar inse hotet för alla kommande generationer och gör något åt det. Små grupper här och där, som växer och till slut kommer att bli en kraft, som de ansvariga politikerna inte längre kan ignorera. Och som kan stödja politikerna i de svåra beslut, som krävs för att hejda den allt snabbare klimatförändringen.

Jag ser exempel, som stärker hoppets gnista. Ett är Greta, som skolstrejkar för sin och sina jämnårigas framtid. Ett annat är Kanadas klarsynta president, som inför en revolutionerande ny koldioxidskatt, där alla pengarna delas ut till medborgarna för att stimulera till ökande fossilfrihet. Ett tredje är just en liten grupp engagerade människor, som på några få år vuxit till en global klimatrörelse, som också växer i Sverige. Citizens' Climate Lobby som i Sverige heter Klimatsvaret arbetar enträget för att skapa den politiska viljan för ett hållbart klimat.

Men det räcker inte med hopp. Det krävs också mod. Mod att våga gå före och visa sina lokala och globala grannar, vad som krävs av oss alla för att vi och våra efterkommande ska få leva i en lika underbar värld som vi. En annorlunda men underbar värld.

Kanske du kommer att bli en del av den växande skara, som till slut kommer att vända utvecklingen rätt igen. Som kommer att kunna se dina barnbarn i ögonen och säga: Det var nästan en omöjlig uppgift, men vi klarade det!