Daniel Henderson (längst ner till höger) bar Kenny Olssons kista tillsammans med Jimmy Jansson, Robert Henderson, Börje Olsson, Tobias Håkansson och Peter Jansson.
Rösten i telefonen var panikslagen. Daniel Henderson var i Karlstad för att titta på sin äldre bror Robert som körde en allsvensk match. Nu hörde han på sin mamma Sussie att något hade gått fel.
Väldigt fel.
Kenny Olsson, morbror till Daniel Henderson, hade samma kväll kraschat i Norrköping.
Återupplivningsförsök hade gjorts på banan, utan framgång.
– Man var ju så jäkla ung då, så man tänkte ju att det där löser sig nog. Man har ju kraschat 10 000 gånger. Vi åkte hem från Karlstad, mamma åkte till Norrköping direkt på kvällen, säger Daniel Henderson, som var 15 år vid tillfället.
Tidigt dagen efter åkte Daniel till Vrinnevisjukhuset där Kenny Olsson låg i respirator. Alla de närmaste släktingarna var närvarande. Under natten hade ytterligare försök gjorts för att rädda Kennys liv.
Alla misslyckades. Skadorna efter kraschen var alltför svåra.
– Det fanns väl en millichans att han kunde överleva, men då som ett kolli i rullstol, helt okontaktbar. Det var liksom ingen tvekan vad vi skulle göra. Hela familjen var med när vi stängde av maskinerna. Läkarna var på vår sida, säger Daniel Henderson och lägger till:
– Robin "Fimpen" Johansson (Eskilstunakille) kraschade tidigare det året och blev förlamad. Redan då vet jag att Kenny poängterade att han aldrig skulle vilja hamna i en liknande situation, att han hellre ville dö om det var något ännu värre.
Daniel Henderson blickar ut över sin tomt vid huset utanför Eskilstuna. Det har gått över 16 år sedan Kenny Olson gick bort. Han finns ofta med i tankarna hos Daniel, som själv inte varit förskonad från allvarliga incidenter.
Hösten 2021, i det allsvenska slutspelet på Eskilstuna motorstadion, krokade två förare ihop framför Daniel Henderson med facit att han blev riktigt illa tilltygad.
I stället för att köra över dem beslutade han sig för att köra rätt ut mot sargen. Han flög handlöst in en stolpe, bröt alla revben, punkterade en lunga och ådrog sig en fraktur på ryggen.
– Jag hade så jävla mycket smärtstillande. Jag vet att jag låg i ambulansen, det är en stark minnesbild, och rör på fötterna fram och tillbaka. Sen rabblar jag mitt personnummer om och om igen. Jag ville visa att jag kunde röra mig och personnumret hade att göra med att jag fick en smäll mot huvudet också.
Mamma, båda syskonen, svärfar och sambons bror med familj tvingades från sidan se när ambulansen var kvar på banan under en lång tid.
– Sjukvårdspersonalen jobbade med mig hela tiden. En lunga var ju punkterad och hade redan dragit ihop sig. Den behövde dräneras och de gjorde det på plats. Om de inte hade gjort det, så hade jag kunnat drunkna i mitt eget blod. Att de agerade snabbt kan ha räddat mitt liv, säger Daniel Henderson och visar ett ärr nedanför bröstet där en slang trycktes in.
Han hittar humor även här.
– Jag kommer ihåg att personalen klagade på att det var så mycket muskler i vägen och att de inte kom in till lungan, säger Daniel och skrattar.
"Hela familjen var med när vi stängde av maskinerna", säger Daniel Henderson.
En operation på Karolinska sjukhuset krävdes några dagar senare och en mödosam rehab följde.
– Svärfar var inte på någon speedwaytävling sedan dess. Fram till den allsvenska finalen som var i Norrköping. Alltså – överlevnad för mig var det inga konstigheter med. Det var ju frakturen i ryggen som oroade. Ska jag bli invalid eller inte? Men operationen gick bra.
Det fanns ett tillfälle på sjukhusbritsen då han faktiskt hade bestämt sig för att lägga släpskon på hyllan.
– Jag sa faktiskt till Sandra (sambon) att nu är det bra. Nu hittar jag en väg ut tack vare det här. För att sluta är inte lätt. Sen kom jag hem, funderade, och efter några dagar kände jag en stark lust efter revansch. En krasch ska inte få sätta stopp för mig. Jag ville tillbaka och visa för mig själv att det går, att jag kan bli bättre. Det har drivit mig till att fortsätta, säger Daniel Henderson.
– Sen har jag fått kämpa hårt för att nå dit jag är nu. Jag har genom åren alltid kämpat för varenda krona för att få speedwayen att gå runt. Med extrajobb och så vidare. I dag är jag i ett annat läge i karriären där ekonomin ser betydligt bättre ut, även om jag fortfarande inte kan livnära mig på sporten.
Vi går ut till garaget som ser ut som en speedwayförares garage brukar göra. Cyklar, verktyg, pokaler, däck, bultar, ja allting finns där.
En plats på väggen sticker dock ut. Där hänger en stor bild på Kenny Olsson. Framför sitter en hylla där två stövlar, en släpsko och en hjälm är placerade. Det som Kenny hade på sig när han förolyckades.
Där finns även en skylt där det står "Rider Kenny Olsson".
– Jag stal den från hans plats i Kråkvilans gamla depå, avslöjar Daniel Henderson och skrattar.
Han har även med hyllningar till sin morbror på sina ställ, miljömattor och cyklar.
– Jag har haft det på varenda ställ sedan det första jag köpte, det kanske var 2010. Det är en självklarhet för mig.
Hur är det att köra på Kråkvilan med tanke på det som hände?
– Det är bortspolat. Det finns inte där, inte nån känsla alls. Jag har egentligen aldrig relaterat till att det är Kennys gamla bana och gamla klubb, förrän det är någon som kommer och pratar om det. Det är liksom...man träffar lite folk i klubben som var med på den tiden också. Mer än så är det inte. Det är nya tider nu.
Daniel Henderson påminns om Kenny Olsson varje gång han är i sitt garage där han bor utanför Eskilstuna.
Kenny Olsson hade varit 46 år om han varit vid liv i dag.
– Han var både en storebror och en farsa till mig. Vi hade haft en speciell relation. Framförallt efter att min far flyttade tillbaka till USA 2005 eller 2006, han tog sitt pick och pack och drog. Då var vi tre barn tillsammans med morsan. Kenny hade en jättestor roll i vår familj då. Så det blev ju en jäkla tuff omställning med allting när han gick bort, säger Henderson som beskriver Kenny som mer vild än tam och en fullständig motorsportälskare som testade på det mesta.
Daniel Henderson skrattar när han tänker på den positiva energi som Kenny Olsson spred. Olsson var betydelsefull även för Hendersons egen karriär. Både vad gäller kunskap och inspiration.
– Klart att han var en förebild. Året innan han kraschade var jag med honom och hjälpte till i depån på de flesta tävlingarna. Innan jag började speedwaygymnasiet i Hultsfred (några månader efter Kennys död) gav familjen mig en speedwaycykel i födelsedagspresent. Jag fyller år i början av augusti, så Kenny kunde ju inte vara med. Men han hade byggt den helt själv åt mig och tanken var att han skulle ge den till mig på min födelsedag. Jag använde den mycket, säger Daniel.
Daniel Henderson bredvid platsen där Kenny Olsson förolyckades. Henderson har nyligen avslutat en andra raka stark säsong i vargvästen.
Efter olyckan, tvivlade du på att fortsätta med sporten?
– Nej. Inte på grund av det. Och det vet jag att Kenny aldrig heller hade velat. Alltså, han hade liksom gett mig en käftsmäll om jag slutade på grund av en sån grej. Om minsta tanke hade funnits hos mig om att sluta på grund av det där – då hade jag slutat direkt. Finns det minsta lilla tveksamhet i den här sporten, så går det inte att hålla på.
Din mamma förlorade sin bror och du fortsatte satsningen, har hon haft några åsikter om det?
– Hon har ju varit på samma linje som vi, att Kenny skulle aldrig vilja att jag slutade. Kände man Kenny förstår man det. Mamma skulle nog bli mer knäckt om jag skulle sluta. Familjen flyttade ju från Stockholm till Eskilstuna för speedwayen.
Pratar ni ofta om Kenny inom familjen än i dag?
– Det är nog morsan som tänker på det mest. I dagens läge för en annan – man har så jäkla mycket. Man har sina rutiner och fullt upp med speedwayen, jag driver ett ställningsföretag ihop med brorsan där vi har 20 anställda att hålla reda på. Jag har familjen och huset. Det finns inte mycket tid att reflektera. På något sätt lärde jag mig leva på ett nytt sätt efter det som inträffade. Jag tror definitivt att det var en fördel för mig att jag var ung då.
Sandra kommer hem en sväng med fyraårige sonen. I hennes mage väntar en flicka på att se dagens ljus (hon har kommit sedan intervjun gjordes och heter Alice). Sonen Charlie vinkar glatt till pappa innan han och mamma återigen beger sig ut i den friska höstluften.
Om dina barn vill köra speedway, kommer du att uppmuntra det?
– Jag propsar nog mer på att det ska bli någon motorsport. Vilken det blir är inte lika viktigt. Det är inte omöjligt att sonen testar på speedway. Jag har köpt en PV50 till honom. Nu har han en elcykel som han åker runt på, den släpper han inte, svarar Daniel och ler.
Livet går, som bekant, vidare.
Nästa säsong ställer sig Daniel Henderson återigen framför tejpen.
Precis som Kenny Olsson hade velat.
Kenny Olsson gjorde en extra satsning inför säsongen 2007 som blev hans sista.