När började man egentligen samla det som man långt senare upptäcker blivit ett samlande? En fundering som nog en och annan ställt sig.
För tidigare Mariannelundsbon Börje Gustafsson är det slipsar som med tiden blivit flera.
– När jag var ung var man tvungen att vara fin. Jag köpte skor som jag putsade och jag köpte slipsar, berättar han.
Den ena slipsen lades till den andra och när det blev utförsäljning av nya slipsar i Vetlanda för en tia styck var Börje en av de som åkte dit och handlade.
– Jag kunde lika väl köpa slipsar som en kvarting, säger han.
Till slut var en hel garderob full av bara slipsar och hans före detta fru tyckte att han som snickare lika väl kunde bygga ett museum.
Och så blev det, hemma på gården Bredagård Sanden, som 2004 fick ett ”slipsmuseum”.
I omgångar har slipsmuseet fått byggas ut och nu är ännu en utbyggnad, den fjärde i ordningen, igång.
Orsaken har sin egen berättelse, vilken tog sin början i Eslöv redan 1985.
– En ny värmepumpscentral skulle invigas och det var tänkt att vara en stor invigning, beskriver Lars Wickman på Kraftringen.
I samma veva tog debatten om att freon var farligt fart och invigningen blev ett fiasko då inte så många kom.
Tavlor som man tänkt sig få som gåvor uteblev och väggarna ekade trist tomma.
– Någon tog då med sig 15-20 slipsar och hängde upp som en kul grej. Någon annan tog med sig några till och sedan började försäljare ta med sig slipsar. Ett tag låg det slipsar i brevlådan varje dag.
Till slut var väggarna fulla från golv till tak.
– Det har stått en lapp med siffran 4391 på vid dörren. Trots att jag jobbat här i åtta år har jag inte vetat vad det betytt förrän på sistone. Det var antalet slipsar som fanns i huset men det kom upp ett antal efter det.
Nya tider har dock gjort att anläggningen inte längre är bemannad. Räddningstjänsten hade också åsikt om brandsäkerheten så slipsarna behövde tas bort.
Lars Wickman tyckte det var synd att slänga alla slipsar och genom en gammal artikel i Vimmerby Tidning hittade han Börje och hans slipsmuseum.
– Jag ringde upp honom och frågade om han ville ha några slipsar och det ville han. Men han höll på att svimma när jag frågade om han kunde ta 5 000 stycken, skrattar Lars Wickman.
Börje Gustafsson och sambon Birgitta Hult satte sig i bilen de 40 milen för att hämta slipsarna.
– Jag fick bara med två tredjedelar och såg inte bakåt i bilen mer än i backspeglarna. Min måg har fått åka ner och hämta resten, säger Börje.
Någonstans ska uppskattningsvis mellan 4 000 och 5 000 slipsar in och Börje har fått ta fram hammaren igen, den fjärde utbyggnaden av museet sedan starten.
Han är snickare och sonen plåtläggare men bara materialet berättar han går på en bra bit över 100 000 kronor.
Därefter är museet inte bara den största slipssamlingen i Sverige utan troligen även i Europa. I gästboken vittnas om besökare från Australien nyligen.
Har då Börje någon egen favorit?
Han svarar att han gillar alla. Även slipsmodet har varierat med form och färg och mönster. På 1970- och 1980-talet var de väldigt breda och dominanta.
– Det finns de jag inte skulle vilja ha på mig men har man rätt skjorta och kavaj så fungerar alla. Men idag använder ju ingen slips, konstaterar han dagens "mode".
