– Jag var jätterädd. Han var så nära och jag såg i titthålet i dörren hur han slog med ett tillhygge på dörren. Jag trodde han skulle ta sig in och mörda mig, berättar Tareg Ibrahim.
Det var kvällen före julafton och Tareg Ibrahim var vid tillfället ensam hemma i lägenheten i Storebro.
– Jag satt på mitt rum och tittade på TV och så hörde jag en massa skrik och dunkande ljud utanför. Jag gick ut och undrade vad som hänt, säger han.
Han såg två personer. En kastade en flaska mot honom.
– En ölflaska tror jag det var, men den träffade inte, säger Tareg Ibrahim som skyndade sig tillbaka in till lägenheten igen.
Någon minut senare hörde han hur någon slog och bankade på dörren in till bostaden.
– Jag blev jätterädd. Han slog och sprakade och skrek att han skulle döda både mig och mamma.
Efter en stund försvann mannen utanför dörren och Tareg Ibrahim trodde det var lugnt. Men mannen kom tillbaka och fortsatte slå.
– Han måste ha hittat något tillhygge för det var mycket hårdare och tyngre slag, men jag kunde inte se vad det var han höll i handen, berättar han.
Stora märken i lägenhetsdörren tyder på att det rört sig om en yxa eller något liknande.
Skärrad och rädd slog Tareg Ibrahim larm till polisen.
– Jag minns inte exakt hur lång tid det tog innan polisen kom, men det gick ganska snabbt. Jag förklarade för dem vad som hänt och att mannen gått sin väg och inte var kvar längre.
Några minuter senare hörde han flera smällar.
– Det lät som tre eller fyra skott. Jag blev jätterädd igen. Jag tittade ut och såg två poliser med vapen. En av poliserna var skadad i huvudet: Det såg jätteilla ut. Jag var rädd han skulle dö, berättar Tareg Ibrahim.
Kort efter blev det ett stort pådrag i bostadsområdet med flera polisbilar och ambulanser.
Till sist vågade sig Tareg Ibrahim ut igen.
– Det var ganska mycket folk. Jag frågade poliserna vad som hänt och fick veta att en man blivit skjuten.
Dagen efter fick han höra att den skjutne mannen var död.
– Jag har inte kunnat sova på tre dagar nu för att jag tänker på hela grejen och att det var mitt fel. Jag känner mig ledsen för både polisens och mannens skull. Men jag kunde inte göra annat än att tänka på att rädda mitt liv.