Gräset slås av med en slåttermaskin och får torka under en kort period, innan det bli balar som sedan plastas in. Det kallas för ensilage när man konserverar gräs på det sättet.
– Det är en lite sen förstaskörd men mängdmässigt är den väldigt bra, det har vi inte varit bortskämda med de sista åren, så det är man väldigt glad för, säger Louise Glindell som tillsammans med sambon Ted Gunnarsson driver Sjundekvills gård, som ligger strax utanför Storebro.
Ungefär 55-60 hektar vall ska skördas i första omgången för att bli ensilage till gårdens mjölkkor.
– Förstaskörden håller lite bättre näringsvärden än andra- och tredjeskörden. Har man mjölkkor så vill man i första hand ge förstaskörden till mjölkkorna, tredjeskörden ger man kanske till ungdjuren.
Under ungefär tre till fyra intensiva dagar pågår slåttern. Sen läggs det på gödning för att få gräset att komma igång och växa på åkern igen. Om ungefär sex veckor är det dags för en andraskörd.
Att skörden blivit förskjuten med en dryg vecka på grund av den lite kallare majmånad än normalt, tycker inte Louise Glindell är någon större nackdel.
– Det är positivt att det är lite kallare och blötare på våren, dels att grödorna tar sig på ett helt annat vis och får en väldigt fin utveckling när det inte är för varmt och torkar ut, säger hon.
– Samtidigt så blir det inte den här enorma stressen som det annars blir när det går från vårvinter till sommar på en vecka, då kommer den inre paniken; nu ska vi ha sått allting och nu är det snart förstaskörd. Men den perioden blir mer långdragen nu och på så vis är det egentligen skönare tycker jag personligen.
Med en slåttermaskin både fram och bakom traktorn så slår man av gräset i två strängar på samma gång.
Vårbruket blev klart för två, tre veckor sedan. Louise Glindell, precis som många andra lantbrukare, hoppas på rätt väder i sommar; inte för torrt, men inte heller för blött.
– Man har alltid en förhoppning om att det som man sår på våren ska kunna skördas på hösten och att det ska vara en tillfredsställande mängd. Men det är klart att det kan bli översvämningar, torka och andra extremväder, men det vet man aldrig. Men det är också någonstans tjusningen med att odla – att man aldrig riktigt vet.
Torkan under 2018 är något som många har färskt i minnet. Om 2018 var dåligt så blev 2019 ett ännu sämre år för Sjundekvill.
– Då plöjde man upp en äldre vall som ändå avkastade någonting och sådde nya frön som inte grodde, så till 2019 stod man med ännu mindre gräs. Nu har vi tagit oss runt den cykeln, men det finns såklart alltid i bakhuvudet, så när det blir mycket gräs blir man glad.
