Åskan var orsak till branden, som bröt ut i ett eluttag vid bastun i källarvåningen.
Ljuslyktor sprider mysbelysning på trappan utanför villan på Vimmerbyvägen i Storebro. Batteriljus. Levande ljus känns avlägset, säger Malin Didriksson. Efter dramatiken den 8 augusti 2023 är det mycket som är annorlunda. Malin, sambon Steve Gustavsson och barnen Alice, 7, och Alexander, snart 13, har branden i färskt minne.
– Man tänker på risker på ett annat sätt. Vi har installerat brand- och inbrottslarm, det var ett krav för att jag överhuvudtaget skulle bo i huset igen, vi tjatar på barnen att dra ur sladdar, inga mobiler får ligga på laddning obevakade. Och jag är livrädd för åska, säger Malin.
Två dagar efter branden fick familjen tillträde till huset. Längs skåp och väggar har sot runnit. "Det ser nästan ut som om någon kastat färg."
Räddningstjänst från både Hultsfred och Vimmerby var snabbt på plats när det brann den 8 augusti 2023.
Steve Gustavsson på väg in i huset några dagar efter branden. Dottern Alice tycker att det luktar illa.
Ett sotigt vardagsrum.
Det vita köket har täckts av ett lager sot.
Det vita köket har täckts av ett lager sot.
Det var inga sladdar eller ljus som orsakade branden i källaren. Ett åsknedslag ledde till att det började brinna i anslutning till ett eluttag vid bastun.
– Bastun var inte ens inkopplad, säger Steve Gustavsson.
Den användes snarare som förråd. Malin och Steve hade flyttat in i huset, som de hyr, samma vår. Osorterade prylar från flytten förvarades i bastun.
– Allt försvann, foton från när min äldsta dotter föddes, bilder från min pappas begravning, säger Steve.
Räddningstjänst från både Hultsfred och Vimmerby var snabbt på plats när det brann den 8 augusti 2023.
Men det skulle visa sig att det inte bara var det som brunnit upp i den totalt utbrända källarvåningen som gått förlorat. Räddningstjänsten lyckades rädda själva huskonstruktionen, men hela villan blev svårt sot- och rökskadad. Liksom inredning och varenda pryl i huset, bortsett från disken i diskmaskinen. Den var ren och sotfri.
– Det var ett lager av sot överallt, även inne i skåpen. Det gick inte att sanera. Vi fick ut några få saker, bland annat Malins astmamedicin, men den vågade hon inte ta eftersom den luktade så starkt av brandrök. Man kan säga att det vi hade var arbetskläderna vi hade på oss – det här var första jobbdagen efter semestern. Alexander stod ute på tomten i regnet i en långärmad tröja och boxershorts när jag kom hem, säger Steve.
Alexander Didriksson har sitt rum i källarvåningen och sängen står där bastun tidigare låg. Men någon bastu var inte aktuell igen, säger mamma Malin.
Malin Didriksson och Steve Gustavsson med barnen Alice, 7 och Alexander, snart 13. Här, i källaren, startade branden i augusti 2023 när då elvaårige Alexander var ensam hemma. Han tog sig ut, ringde 112 och sedan mamma.
Steve Gustavsson är tacksam över att han fick med sig ett foto på sin far, som gick bort 1999. "Han var 47 år när han dog, jag är 47 år nu."
Steve Gustavsson och Malin Didriksson älskade huset de fick hyra våren 2023. Det dröjde inte många månader innan drömmen blev mardröm. "När vi äntligen fick flytta hem igen var det otroligt skönt."
En skål som Malin ärvt tillhör de få saker som kunde räddas från huset.
Pendeluret fick Steve Gustavsson med sig.
Alexander har spelat en huvudroll i det som hände. Han var ensam hemma, när han kände röklukt och såg rök och öppna lågor från bastutaket.
– Att han lever är det jag är mest tacksam för, men han var också en riktig hjälte. Han larmade räddningstjänsten innan han ringde mig, han visste precis vad han skulle göra. Räddningstjänsten var snabbt på plats och vi är ju glada att huset kunde räddas, säger mamma Malin.
Alexander själv tonar ner sin hjälteinsats:
– Jag blev inte särskilt rädd, jag tänkte bara att jag måste ut, fort. Och det fanns ju en källardörr.
– Det var nog tur att den dörren fanns, så du inte behövde ta dig upp och ut genom röken, säger Steve.
Större delen av de tio månader det tog att totalrenovera och sanera deras bostad bodde de på ett bed and breakfast i Storebro.
– Det går, men det är i längden tufft att bo fyra personer på 50 kvadrat, och nästan leva campingliv. Man lagar samma mat, mycket makaroner, och det blir lite väl trångt. Sista två månaderna flyttade vi hem till mina föräldrar i Hultsfred, som verkligen ställt upp, säger Malin.
Husvagnen i Timmernabben har också varit en välbehövlig tillflyktsort när de behövt komma iväg och tänka på annat.
– Det blir lite svårt för barnen att hitta på något att göra, när man bor på varandra. I husvagnen kan man i alla fall gå ut i förtältet eller gå och bada, säger Steve.
Alice Didriksson saknar alla sina gamla gosedjur. Men det här kunde pappa plocka ut från huset. "Hon är tvättad jättemånga gånger så hon har krympt."
Nätverket runt familjen visade medkänsla och handlingskraft när det svårt.
– Vi har väldigt fina vänner och släktingar. Det har kommit kassar med kläder och leksaker. Alice var lite ledsen över att alla hennes gosedjur – utom ett, som vi tvättat säkert tio gånger – förstördes. Men hon fick nya. Steves ex startade insamling på Facebook, man märker verkligen vilka vänner man har, säger Malin.
Men vad händer när man förlorar allt man äger och har?
– Först är det bara för mycket, man vet inte var man ska börja. Vi satt några dagar och försökte skriva ner allt som förstörts, och uppskatta ett värde. Allt, skor, bestick, kläder, möbler. Det är jättesvårt. Vad är tio t-shirts värda? En samling gamla serietidningar? En ganska ny soffa? Alla kvitton vi sparat var sotiga och förstörda. Det blev 16 A4-sidor med grejer.
De fick snabb hjälp av försäkringsbolaget och började bygga upp ett nytt liv, i väntan på den efterlängtade inflyttningen i villan.
– Malin och jag tog två dagar i Ullared och handlade så mycket att folk stirrade på oss, men i kassan förklarade vi vad som hänt. Vi fick jättebra rabatt. Kompisar ställde upp så vi fick ha prylarna i deras tvättstuga, vi hade ju inget förråd, säger Steve.
Allt är nytt i deras hem, samma hus men helt ny inredning.
– Vi har det finare än vi hade innan branden, men det tog en lång stund innan man fattade att det är vårt. Samtidigt kommer man på att man inte behöver riktigt lika många saker som hade förut, säger Malin.
Men så finns också skavet och saknaden efter det som inte går att ersätta med pengar. Barnens teckningar. Allt som man samlar på sig under ett liv.
– Det är ju massor av minnen som försvinner från en. Malin är ledsen över en släkttavla som varit hennes morfars, men jag lyckades ändå få ut en porslinsskål och ett pendelur hon ärvt – och jag kunde också rädda ett foto på min pappa, som gick bort 1999. Det hängde på väggen i vardagsrummet, säger Steve.
Att kunna laga mat när man vill och baka när lusten faller på är något Malin Didriksson längtat efter.
Det första de gjorde när de kunde flytta in strax innan semestern i somras var att laga spaghetti och köttfärssås.
– Det har aldrig smakat så gott. Och bara att kunna få sova i sin säng och gå ner och sätta på kaffe på morgonen. Underbart, säger Malin, som också uppskattar tillgången till två toaletter och två duschar.
– Vi slipper slåss om en toa. Det är lyx.
Barnen har fått tillbaka sina rum, men där bastun var har numera Alexander sitt rum och utrymme för spel.
– Någon bastu blir det aldrig mer. Aldrig, säger Malin.
Julen 2024 är något helt annat än julen 2023.
– Jag kände bara för att skita i allt vad jul hette förra året, men vi köpte i alla fall några adventsljusstakar för att det skulle bli lite julstämning för barnen. Men jag, som älskar att baka, fick köpa lussekatter. I år kunde jag inte hålla mig och började baka första omgången redan i november, säger Malin.
Och nu firar ni första julen hemma i huset?
– Ja. Förra året var vi hos Malins föräldrar. I år får de komma hit och fira hos oss, säger Steve.