Ett sms från Lisa Karlsson sätter, i all enkelhet, fingret på det som är hennes sätt att vara: ”Vi har druckit kaffe. Söndagspromenad i timmar på Gärdet. Solen framme, men sval luft och sedan en ishockeymatch med 12-åriga barnbarnet. En fin söndag!”
Hon och mannen Allan gör en farfar- och farmorinsats i Sollentuna hos de tre barnbarnen, när föräldrarna är bortresta på kurs. Skönt att vara behövd och roligt att hålla kontakten med barnbarnen på naturlig nära-nivå även när de börjar bli stora, tycker Lisa.
Det fanns en första tanke, när hon fått cancerbeskedet. Skulle hon få se dem växa upp? Men i det stora hela har hon tacklat sjukdomen med en steg-för-steg-taktik som hjälpt henne. ”Du har tagit det så bra”, brukar hon få höra.
– Jag har tagit det som det kommit, allt eftersom. Inväntat beskeden och rättat mig efter det. Det är bara att acceptera att vi är olika och reagerar på saker utifrån de personligheter vi är. Å andra sidan vet man aldrig hur man reagerar förrän man ställs inför det.
Lisa Karlsson ställdes bokstavligen talat inför det, i helfigursspegeln efter ett bastubad 2012 hemma hos äldste sonen i Kungsbacka. Plötsligt såg hon indragningen i ena bröstet. Visste vad det kunde betyda. Hemma kontaktade hon vårdcentralen, fick komma på en gång. Sedan dröjde det innan hon fick remiss.
– Från 17 februari till 8 mars. Man hinner tänka mycket på den tiden. Först tänker man att man inte ska oroa sig förrän man vet om det är något farligt eller inte. Men det är lättare sagt än gjort. Ju längre man går där och väntar, ju svårare är det att mota oron, men jag tycker nog ändå att jag lyckades hålla humöret.
Efter undersökning och flera punktioner kom beskedet, i slutet på april. Elakartad cancer.
Från maj till sista operationen skrev hon ner sina tankar, varje dag, medveten om att det skulle komma dagar när hon inte längre skulle komma ihåg vad hon tänkte då, hur hon kände.
– Först tog de bara lite av bröstet, men det sprack och ville inte läka, det var ganska obehagligt. Jag fick komma tillbaka och då tog de bort hela bröstet, ”tar vi bort allt har du ingen cancer kvar”, men samtidigt visste jag ju inte om det hade spridit sig. Det positiva beskedet fick jag i juni och då var det en sten som föll.
Distansen till 2012 ökar. Påmind blir hon när den årliga kallelsen till mammografin dimper ner i brevlådan, då vaknar oron som inte riktigt vill släppa greppet.
– Och så blir jag ju påmind av hur kroppen ser ut. För det mesta går jag utan protesen och det är klart att också andra ser att jag bara har ett bröst. Är det någon som bryr sig om det, får de göra det, tänker jag. Men jag har inte stött på något negativt.
Lisa fortsatte göra allt hon tyckte var roligt. Som att gå på stickcafé och prata om allt med vännerna, virka, sy, måla, sjunga i tre körer – nu har hon reducerat till en – njuta av rosenträdgården vid sommarhuset, laga mat, baka.
– Jag har alltid haft en sund livsstil, ätit bra mat, motionerat massor, inte rökt, varit måttlig med alkohol – och det där fortsatte jag med. Att vi har en väldigt bra sjukvård i Sverige brukar jag också passa på att säga. Jag hade en bra läkare, som förutom att han var världens bästa kirurg också var rättfram, och fick en fin rehabiliteringsvecka i Jönköping.
Gemenskapen i Bröstcancergruppen i Vimmerby har varit en lisa för själen.
– Jag kände mig välkomnad från första stund. Vill man prata gör man det, vill man inte gör man inte det. Det är en väldigt fin gemenskap där vi förstår varandra.
Under oktober tycker hon det är självklart att sälja rosa bandet.
– Åker jag någonstans tar jag med mig till släkt och vänner. Hemma i Storebro knackar jag dörr. Det brukar inte vara några problem att bli av med dem. Jag är engagerad i andra föreningar också och det känns bra att bidra till något som jag vet gör gott, jag mår bättre själv.
Inte tycker hon att hon förändrats av att hon haft cancer.
– Jag är nog samma Lisa som jag var innan. Men det är klart att sjukdomen för med sig en insikt om vad som är värt något i livet, och jag känner en väldigt stor tacksamhet att jag är så lyckligt lottad. Det är inte alla som har den turen.