De som inte talade svenska behövde inte höra TT:s utsände avslöja pristagaren före juryns talesman?
Vårsolen hade valt att visa Vimmerbys allra vackraste sida mot en bedårande blå himmel. Glasverandan på Astrids allra käraste barndomshem Näs sken nymålad och vit dagen till ära. Till trappan kom den församlade styrkan av journalister. Dit men inte längre. Men tänk det gjorde inget, inget alls. De stod där och lyssnade till brorsdöttrarnas berättelse med värmande sol i ryggen och en smålandsröd stuga framför sig. Mycket exotiskt för många av dem.
Bussen hade tidigt på morgonen hämtat journalister av varierande nationalitet i Stockholm för vidare färd till Vimmerby. Alla var där, från News Service India till Moskovskaya Pravda. Väl framme hoppade Christina Thorstensson, turistchef i Vimmerby, på bussen för att berätta mera om Vimmerby och Astrid.
Efter besöket på Näs for bussen en tur i Vimmerby, förbi Pippis karamellaffär och Emils Borgmästargård. De mest långväga hade aldrig hört talas om Emil och det var kanske en sensation i sig.
"Äntligen"
Mätta på ostkaka och andra småländska delikatesser tog sig flera besökare tid till en promenad runt i Astrid Lindgrens Värld. Trots det stod de flesta vid dörren en bra stund innan klockan 14.00 utsatt tid för presentationen.
Mediauppbådet släpptes in och rastlösa fotografer hastade fram för att inta position. Juryn släpptes in och stämningen tätnade till något näst intill fysiskt i luften. Larry Lampert, juryns talesman, drog ut en smula på avslöjandet för att hans ord skulle kunna gå i direktsändning rakt ut i etern. Han passade på att stjäla Gert Fyllkings klassiker "äntligen" och fick de församlade att dra på smilbanden trots spänningen.
Då sitter TT:s utsände med telefonen vid örat och lyckas avslöja en av pristagarna innan Lampert gör det. Till de intillsittandes stora förtret, så var det med den spänningen.
Avslöjandet från Lampert, det officiella, följdes av en applåd och förmodligen en och annan lättad pusst över att de faktiskt var bekanta. Om inte till namnet så till sina verk.
Yngst på plats
Jelena Ivanisevic Paunovic, tidningen Nin, fd Jugoslavien, fanns på plats med sonen Alex. Han var säkerligen dagens yngste deltagare med sina sex månader.
Jelena hade aldrig tidigare besökt Vimmerby men kommer med förtjusning att återvända.
- Näs var jättevackert.
Hon kommer att förse tidningar och tv i Belgrad med material från presskonferensen.
Pristagarna då, hade hon hört talas om dem?
- Inte så mycket, Maurice Sendak har jag hört talas om.
Så var den över. Presskonferensen. Ut ur salen försvann alla snabbt som ögat för att nyttja satellitsändare och för att hitta någon att intervjua.
Kanske kommer de tillbaka allihop nästa år igen!
Journalister från när och fjärran
Astrid själv blickade ut över massmediauppbådet från det inramade porträttet på väggen. Med ett snett leende på sina läppar tycktes hon undra vad all denna uppståndelse skulle vara bra för. Från Indien, Ryssland, Iran och Polen hade det sänts journalister för att på plats få höra vem som skulle tänkas få det stora priset.
Yngst ibland de församlade var nog Alex, sex månader. Han hade följt med mamma Jelena Ivanisevic Paunovic, tidningen Nin, f d Jugoslavien, till jobbet.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter