Vimmerby Tidning träffar, frän vänster, Nils Svensson, Stina Bergvall, Per Lindell, Göte Svärd, Anita Karlsson, Ann-Britt Henningsson, Lennart Klingstedt, Tage Petersson, Inger Petterson, Inger Peterson och Britt-Marie Mossberg. De är alla rörande överens om att de vill att luncherna på Solgläntan ska få vara kvar.
Vimmerby kommun har långt gångna planer på att stänga lunchrestaurangerna på Solgläntan i Tuna, Frödala i Frödinge och Granen i Vimmerby. Ärendet tas upp i kommunstyrelsen i veckan och beslutet skulle spara 1,4 miljoner kronor per år.
Beskedet har rört upp starka känslor och flera insändarskribenter har uttryckt sin besvikelse och oro i Vimmerby Tidning. På Solgläntan i Tuna träffar tidningen 11 äldre som tillsammans med personalen är rörande överens om att luncherna inte får försvinna. Det skulle, enligt dem, få allvarliga konsekvenser och beskedet kom som en chock.
– Det har ju varit på tapeten en gång tidigare också, för länge sedan, och nu upprepar sig historien. Vi vet att de letar efter sätt att spara pengar men de är också så giriga att de tar till vilka åtgärder som helst, man blir förbannad. Att göra detta är verkligen att börja i fel ände, säger Anna Strömbom som jobbar på Solgläntan.
Leo Gustavsson, Anna Strömbom, Camilla Stenberg och Wahid Shkran jobbar alla på Solgläntan i Tuna.
Beskedet om att luncherna är hotade på nytt fick gänget läsa om i tidningen och innan dess hade de inte hört någonting.
– Som anhörig fick jag höra om detta i affären förra veckan. För mig kom det som en chock och luncherna har varit en av guldkanterna i tillvaron här. Boendet är otroligt bra och min mamma äter varje dag förutom tisdagar och fredagar, säger Ann-Britt Henningsson.
"Gemenskapen och grannarna är allt, så ska de bryta sönder det så blir det inte roligt", säger 97-åriga Nils Svensson.
Den sociala biten är minst lika viktig som själva maten, håller de flesta med om. På Solgläntan finns 20 enheter och hur många som kommer till lunchen varierar. Enligt Anna Strömbom ligger snittet på vardagarna på 5-7 personer, men på helgerna kan det vara så många som 15-17 stycken. Därutöver finns det de som hämtar maten och äter hemma.
– Allt hänger ihop. När man äter tillsammans äter man mer och sitter kvar längre och deltar aktivt. Samhörigheten och den sociala interaktionen vid lunchen är för många den enda de får. Har man kommit upp i åldern har kanske många nära gått bort och man kan lätt bli ofrivilligt ensam. Att ta bort det här gör att allt dalar neråt, säger hon.
Har du förståelse för att kommunen behöver göra det här för att spara pengar?
– Den enda fördelen är att man sparar 1,4 miljoner men det kan inte vara så mycket pengar för kommunen.
– I Tunas fall kommer maten från skolan och man tar en personal som är här under tre timmar, det är den besparingen man gör. Det är inte specificerat hur mycket man sparar på varje ställe. Kostnaden för lokalen är ju kvar, säger Ann-Britt Henningsson.
– Det är helt fel att spara in på äldre, säger 84-åriga Göte Svärd.
För Nils Svensson, som fyllde 97 år på lördagen och är den äldsta i samlingen, skulle det innebära en hel del om restaurangen försvann.
– Det blir en helt annan situation och vi hamnar i en dålig sits. Jag föddes här i Tuna 1927 och tycker att det är helt underbart att leva här. Jag har bott i stan i 60 år men när min fru gick bort 2012 flyttade jag hem hit. Gemenskapen och grannarna är allt, så ska de bryta sönder det så blir det inte roligt, säger han.
Dåligt gehör från beslutande politiker som är svåra att få tag i och bristfällig kommunikation är problem som lyfts.
– Varför kommer de inte ut hit och pratar med de äldre först, innan de får reda på det via hörsägen? Det tycker jag är konstigt. Det här kom fort och beslutet ska tas redan på måndag, säger Anna Strömbom.
Vilka frågor vill ni ställa till politikerna?
– Vad fan har ni gjort med pengarna? De rycker i skolan också och den vill vi inte bli av med, säger Nils Svensson.
– Har de sett till riskerna med att ta bort matsalarna? Det undrar jag, säger Anna Strömbom.
Beskedet om den hotade lunchrestaurangen har rört upp starka känslor på Solgläntan i Tuna.
Att kontakta tidningen för att få sina röster hörda är ett led i kampen om att få behålla luncherna, men fler idéer finns.
– Vi har kommit överens nu om att vi ska äta mer i matsalen nu för att visa att vi vill ha den kvar, man kan också ta med sig sina släktingar ibland så att det fyller på lite, säger Nils Svensson.
– Vi får väl åka in till kommunhuset och stå med flaggor, säger Göte Svärd.
24-åriga Anna Strömblom känner väldigt starkt för frågan och får slutrepliken:
– De som kommer och äter är de som byggt upp samhället, som byggt våra hus och sett till att vi har jobb idag. Vi är här tack vare dem. När man äntligen får en chans att vila efter att ha jobbat hela livet är det helt sjukt att sådana här saker tas bort. Det kommer leda till ensamhet och sjukdomar, en ond spiral som kommer att kosta samhället mer pengar i slutändan, säger hon.