Gransjöns Kovo är sju år och har redan gjort 81 starter i ponnytrav. Nu är den energiska ponnyn nioåriga Isabelle Gunnarssons väg till drömmen om kusklicens.
– Vi köpte honom i november och jag började på travkursen i januari. Den tar fyra månader, sedan har jag licens att börja tävla, säger Isabelle.
Det målmedvetna tränandet på hemmaplan är en sak. Förutsättningarna för att genomföra kursen – tio mil bort - en annan.
– Med tanke på att det blir otroligt mycket resande, och jag själv har mycket resor till träning och tävlingar, så hade jag någon slags förhoppning att Isabelle kanske skulle nöja sig med att rida. Det finns ju ridskola ett stenkast från Hällerum, där vi bor, säger mamma Gabriella Gunnarsson, som precis begriper vilken bacill dottern drabbas av.
Hon är nämligen själv inbiten travfantast. Upptäckte sporten i ”nästan vuxen ålder” och har ägnat sig åt uppfödning, träning och tävling inom trav.
– Isabelle har ju hängt med på travbanor sedan hon var liten, känner alla och i onsdags när vi var på Solvalla försvann hon direkt. Då hade hon hittat sin stora idol Jorma Kontio och stod och snackade trav med honom.
Isabelle preciserar valet mellan ridning och trav utan krusiduller:
– Det är roligare med trav. Jag känner mig glad när jag kör och jag blir inte nervös.
Och det är en egenskap hon kan ha nytta av.
– Det som utmärker en bra travkusk är att man behåller lugnet. När man kör ponnytrav är det mest att köra full fart, när man kommer upp i stortrav får man vara mera strategisk och veta när man ska hålla igen, säger mamma Gabriella.
Kemin mellan häst och kusk är superviktig. Gabriella har fler än en gång varit med om att travhästar som inte funkat med henne blir bättre med någon annan, och tvärtom.
Kemin mellan Gransjöns Kovo och Isabelle verkar stämma fint. Och han hänger förstås med på måndagsträningarna, när det blir i runda slängar 20 mil tur och retur på vägarna för att Isabelle ska få sin utbildning på Kalmar Travskola.
– När Isabelle kommer med skolbussen tjugo över tre gäller det att hästen är lastad och bilen packad. Hon ska vara uppvärmd och på banan i Kalmar klockan sex. Halv åtta åker vi hem, för jag jobbar natt och börjar klockan tio.
Isabelle tycker att hon redan lärt sig mycket.
– Vi tränar mycket på att volta och att försöka hålla hästen i trav hela tiden. Det är inte jättesvårt, tycker jag.
Att dottern valt att följa i samma bana är, trots avståndet till Kalmar, mest en fördel tycker ändå Gabriella.
– Det är ju en begränsad tid det blir så här intensivt. Framförallt är det så otroligt roligt att dela det här intresset. Det ger väldigt mycket.
