Egentligen skulle Highway Honeys ha spelat i Knastorp där Mia Werbowsky växte upp. " Vi tänkte att det här är en grej som man kanske inte gör så ofta i livet och tackade ja. Sedan var det lite tråkigt för vi hade en spelning inbokad i Knastorp samma dag. Det är så mysigt att spela där men vi kände att vi behövde prioritera. Vi får göra Knastorp i vår i stället", säger hon.
Tillsammans med bandmedlemmarna Disa Bergstrand, Emelie Blomlöf och gitarristen Johan Borgh ställde sig Mia Werbowsky (tidigare Johansson) under söndagskvällen på scen under Nobelfestens efterfest, Students' Nobel NightCap.
– Stämningen var lite spännande och förväntansfull, lite "undra vad den här kvällen ska leda till". Taxibilar rullade in. Alla kom uppklädda från topp till tå. Man fick känslan att det här är en riktig rackabajsare-fest som folk har satsat på hela året, berättar Mia Werbowsky.
Det hela började med att trion fick en förfrågan på sociala medier.
– Jag var först väldigt skeptisk. Ofta brukar det vara att det är någon som känner någon. Men så var det inte nu utan vi fick en förfrågan från en främling. Det kändes lite för bra för att vara sant. Sedan fick vi reda på att det är en väldigt stor fest som sker en gång om året och att det är på riktigt. Då kändes det kul, så efter det har vi gasat på och repat.
Efterfesten hölls i år inne på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm.
– Det var väldigt, väldigt stort med många rum. Vi var i ett av dem. Det var spektakulärt och en typ av lokal vi aldrig spelat i tidigare. Vi spelade ungefär en timme i början av festen medan folk minglade runt. Det var ett väldigt annorlunda gig, inget som vi gjort alls innan. Det är inte många spelningar där man blir så otroligt uppiffad av sminköser och hårfrisörer. Vi spelade bara våra egna låtar och uppskattade såklart att få stå där, berätta våra berättelser, sjunga våra texter med våra ackord. Det är inte alltid man får det.
Highway Honeys består av Mia Werbowsky, Disa Bergstrand, Emelie Blomlöf.
Själva upplevelsen menar Mia Werbowsky var speciell.
– Det skiljer sig mycket att spela på ett litet café i Småland, en krog på Östermalm eller ett Nobel-relaterat event. Ingen spelning är den andra lik. Det är jättekul och en erfarenhet. Jag tror att det är nyttigt för oss att få testa på olika event. Sedan vet jag inte vad jag tycker bäst om. Det mysigt att ha lite mer närkontakt med publiken, där folk sitter och lyssnar, och man kan prata om lite vad som helst. Det fanns det inte utrymme för med den här sortens underhållning. Men det är en upplevelse som jag är väldigt glad över och vi fick väldigt fin respons.