"Jag önskar av hela mitt hjärta att människor ska kunna ha ro i själen och vara tacksamma för en ny dag. Inte bara krav och trötthet. Jag tror att världen skulle vara så annorlunda" säger Catharina Johansson Ek på bild med Arti.
När bildörren öppnas i slutet på grusvägen i Fnyrfall, utanför Tuna, är de första som kommer och hälsar två pensionerade får. Nornorna som Catharina Johansson Ek kallar dem. De bräcker inte utan sträcker i tysthet på sina vita halsar för att bli kliade. I närheten kluckar fyra hönor medan tuppen går omkring och sprätter. Här bor även tre hundar och en katt med namn William Shakespeare.
– Det är nära naturen här och för mig är det fantastiskt. Det finns en räv som när hundarna gått in kommer och tar med sig leksaker. De hittar jag sedan ute i naturen. Jag gillar att höra kattugglan utanför fönstret och hundarna snarka. Jag vill ta vara på de dagar jag har och att leva så här, i harmoni med djuren och naturen, tror jag på.
Det har nyss regnat så Catharina Johansson Ek navigerar förbi vattenpölar i sina röda skor på väg till ena uthuset. Innanför dörren till ateljén doftar det vagt av oljefärg. En tavla står påbörjad på staffliet. På väggarna är syns färgglada målningar i djurmotiv. Här har hon under sommaren ett bodgalleri öppet för allmänheten.
– Temat är att hålla fred med djur och natur. Jag hoppas kunna så ett litet frö om vi människor är här för att ta hand om jorden och varandra.
I ateljén vill Catharina Johansson Ek skapa ett utrymme för människor att läka och ta sig förbi hinder. "Bildterapi är inte flummigt eller konstig utan väldigt jordnära. Jag kan inte garantera något resultat, det är ingen tävling och läkning tar olika tid hos olika människor. Min målsättningar är att personen ska ha kommit närmare sig själv efteråt."
Det är ett tema som följt med henne sedan barndomen på landsbygden utanför Nyköping. Där närheten till djuren och en önskan om att få leva kreativt inföll tidigt. Att följa det som ansågs vara norm passade inte henne. Istället bestämde hon sig för att bli konstnär och utvecklade samtidigt förmågan "göra själv". Huset som hon nu bor i är ett exempel. Här gör hon allt. Golv, väggar, kök, badrum och växthus.
– Jag hade tänkt att jag skulle köpa ett hus som inte behövde så mycket underhåll men när jag kom hit kände jag bara att det var här jag skulle vara. Golven var så dåliga att man kunde trampa rakt igenom dem. Men allt det praktiska kan man lösa, ett steg i taget. Visst, när man står högst upp, balanserar och ska hålla samtidigt som man skruvar. Då kan jag tänka att det vore bra om det fanns någon till. Men samtidigt är det kul med utmaningen.
"Jag snickrar och gör allt själv. Jag är också lite nördig och vill använda snälla material och återanvända så mycket som möjligt. Största utmaningen är att det tar tid", säger Catharina Johansson Ek.
Hit, till den lilla faluröda stugan, flyttade hon 2018 från Gotland. Målet är att bli självförsörjande med grönsaker, restaurera upp huset helt med hållbara material och livnära sig som konstnär och terapeut. Men det är inte bråttom, utan processen får ta tid, det gäller även uppbyggnaden av den nya verksamheten inom bildterapi.
– Jag tror på helandet bortom prestationen. Många lever under stor press, man ska visa upp ett bra resultat och ett bra yttre hela tiden. Det är rätt elakt. Många skulle må bra av att få strosa och ströva med sig själva flera dagar i veckan. Sparka sten. Jag hoppas att med bildterapi hjälpa människor att hitta vägen in till sig själv, läka, bli stolta och trygga. Bildterapi är något som alla kan göra, man behöver inte kunna måla eller teckna innan. Det är bildvärlden inombords som är viktig.
"Jag trivs bra med mina vänner. De är alla så kärleksfulla och roliga. Jag känner mig faktiskt aldrig ensam", säger Catharina Johansson Ek.
Vad finns det för utmaningar med att leva som du gör?
– Man måste prioritera. För mig är det till exempel inte så viktigt med prylar och jag har i perioder kört omkring med riktigt dåliga bilar. Men för mig är det värt det. Jag behöver också att det finns snälla människor som vill hjälpa till ibland. Och det gör det. Kan jag, ensam 60-årig tant, leva så här så kan vem som helst.
Catharina Johansson Ek fäster blicken på den ofärdiga tavlan där en häst börjat träda fram. Själv bestämmer hon aldrig innan vad som ska målas. Som i bildterapiprocessen låter hon bilden framträda från det inre.
I Fnyrfall bor Catharina Johansson Ek tillsammans med hundarna, Agnes, Prasse-Pralin och Arti, katten William Shakespeare, hönsen Moster Dora, Faster Härta, Faster Stina, Betty Hedström, Tuppen och fåren Nornorna.
Sista biten in till huset är en grusväg genom en kohage.
