En efter en kommer de över grusgången för att slå sig ner vid långbordet hos Emily Palenzuela i Tuna. Dags för trädgårdsträff igen. Inga-Lill Larsson, Falla, har med sig en juvelorkidéstickling och den hamnar i goda händer. Ta vara på, pyssla om och dela med sig är utmärkande drag i både omsorgen av det gröna och människor.
I 19 år har Emily Palenzuela arbetat som undersköterska i hemtjänsten i Tuna, med Solgläntan som bas. Ett arbete hon älskar. Utöver heltidsjobbet utbildar hon sig till specialistsjuksköterska, hon är fackligt och politiskt engagerad. Trädgården ger andrum och ork.
– Det går inte riktigt att beskriva Emily, hon är så otroligt generös. Fantastisk, säger kollegan Martina Svärd och berättar hur Emily delar med sig av jordgubbsskörd och godsaker och tar med buketter från sitt prunkande paradis för att vardagspiffa hemma hos ”deras” pensionärer och i Solgläntans matsal.
– Inte så mycket att skryta om, säger Emily medan hon dukar fram äppel- och päronpaj, rabarber- och jordgubbspaj, pizzabullar, morotskaka, småkakor, saft av vindruvor.
Trädgården står för basingredienser till det mesta på fikabordet.
– Jag tycker om att baka och laga mat. Det har jag med mig från Filippinerna. Jag är uppvuxen i en by vid aktiva vulkanen Mayon och för oss var det ingen självklarhet att man hade tak över huvudet nästa dag. Då lär man sig att ta vara på dagen, och min mamma hade alltid mycket mat så det skulle räcka för oss och de som kom förbi. Och vi odlade massor av frukt och grönsaker.
"Odlar massor" gör hon också i Tuna. Tomater, paprika, squash, asiatiska grönsaker, pumpor, rödbetor och bär. Överflödet får andra ta del av.
Träffarna är en följd av att Karin Axelsson en gång sa ”det vore roligt att få se din trädgård”.
En bra idé, tyckte Emily, som raskt gjorde verkstad av pratet och bjöd hem pensionärer till täppan där allt verkar vara en modell större. För att njuta av blommorna. Lukta. Smaka. Få med sig en påse tomater eller päron.
– Det är så roligt att få komma hit och titta. Jag har alltid varit trädgårdsintresserad, men inte på den här nivån. Och när man ser Emilys dahlior undrar man ju vad hon gör. Jag vet vilket jobb det är med dem, säger Inger Pettersson och tittar upp på dahlior av storlek buske.
”Hönsgödsel, näringskorn och kompost” svarar Emily.
En del av pensionärerna håller det gröna intresset i liv i krukor i fönster och på altaner.
– Du skulle se Gun-Britts rosenskära, helt otroliga, säger Martina.
– De äldre blir så glada av att få vara i trädgården, minnas sina älsklingsblommor och de trädgårdar de själva haft. Vi pratar odling och hur man tar hand om skörden, säger Emily.
Men det blir inte bara trädgårdsprat. Livet avhandlas också.
– De har så mycket att berätta om Tuna, och det tycker jag är kul. Trädgården blir egentligen bara en bonus, säger Emily.
Rullstolar och rullatorer på grusgångar och bland manshöga blomster har inte varit något oöverstigligt hinder.
– Ibland har det varit 12–13 personer här, när det regnar blir det färre. Jag har så bra hjälp av tidigare jobbarkompisar, min sambo och grannar. De hjälper till praktiskt och nu tänker jag hålla på med det så länge folk vill komma hit. Det är roligt att förgylla andras vardag. Det här tar ingen energi, det ger energi.