Systrarnas engagemang började när två i syskonkvartetten, Margareta Nysten och Katarina Johansson, åkte på semester till Kenya tillsammans för några år sedan.

– Vi var på safari och kom i kontakt med skolan, som startade 2010 i Watamu i Dabasso-distriktet. Det är en skola för barnen i de allra fattigaste familjerna i området, säger Margareta Nysten, Västervik.

Det de såg berörde dem hårt.

– Barnen satt på stampat jordgolv utan bänkar, i en byggnad som bestod av några stolpar, en vägg av plywood. Vi kände att vi måste göra något.

Systrarna lovade att bistå med ett golv, men att ha barnen sittande på ett cementgolv var ju ingen bra lösning, så vi beställde de första 20 bänkarna i Mombasa, därefter har bänkar tillverkets i Watamu. Vid det här laget har Margareta och Katarina varit på plats i Kenya flera gånger och sett skolan växa från 80 till drygt 200 inskrivna elever. Senast besökte de skolan i höstas.

– Under åren har vi fått bidrag från Ale Rotary till att bland annat bygga en toalett och vi har fått hjälp till bänkar och läromedel från privatpersoner, släkt, vänner, ideella föreningar och företag.

Systrarna Inger Blomgren och Ing-Marie Davidsson har också engagerat sig.

– Engagemanget är smittande och det är så roligt att kunna hjälpa till. Vi gör lite olika saker, jag har bland annat sålt mina struvor, smycken och hantverk på julmarknaden i Fjälster. Bland annat syr en av mina systrar scarfs av fantastiskt färggranna tunna tyger som de köper på plats av kvinnor i Kenya. Det blir win-win, kvinnorna tjänar pengar på sin tygförsäljning och vi får in pengar som gör stor skillnad för barnen på skolan. Att veta att pengarna går fram direkt, utan omvägar, och verkligen gör nytta känns bra, säger Ing-Marie Davidsson, Tuna.

Med växande elevantal har behovet av exempelvis fler toaletter ökat. Det finns också en lista på krav som måste uppfyllas för att skolan ska bli godkänd och lärarna få sina löner utbetalda.

– Det måste till ytterligare en toalett, vattentank för reservvatten, stängsel runt skolområdet. Det finns ingen bortre gräns för behoven, men vi vet ju att om inte den här skolan finnas hade barnen ingen skolgång alls. Även lärarna är engagerade och jobbar som volontärer, säger Margareta Nysten.