De säger att de letar efter vapen. Men i själva verket riskerar alla som inte lever efter talibanernas hårdföra ideologi att fara illa när extremisterna går från dörr till dörr för att göra husrannsakningar i främst huvudstaden Kabul.

– De kollar efter allt möjligt. Ens dokument, bilder. Man får inte spela någon musik, så om de hittar instrument kan de ta en, säger Ali, som egentligen heter något annat, på flytande svenska.

Flera har försvunnit

Husräderna är en del av en "säkerhetsoperation" som tillkännagavs av det talibanstyrda inrikesdepartementet på Twitter den 26 februari. Utsatta afghaner har vittnat i bland annat Washington Post om hur vanliga bostäder stormas av talibaner som skär sönder soffkuddar, river ur garderober och kastar familjefoton ur bokhyllorna.

Räderna innebär ett skifte i fundamentaliströrelsens tillvägagångssätt. Förut gjordes liknande insatser i skymundan, ofta under kvällstid. Nu stormas hemmen mitt på ljusa dagen.

Alla rapporter om övergrepp under husrannsakningarna avfärdas av talibantalespersonen Zabiullah Mujahid som propaganda.

När Ali fick höra att talibanerna närmade sig hans gata åkte han först till Herat och sedan med turistvisum till Iran.

Han berättar att människor försvunnit i stor omfattning sedan talibanerna tog makten över landet i augusti förra året. En av hans kompisar återfanns i fängelset 15 dagar efter det att hans anhöriga tappat kontakten med honom. Andra hittas aldrig. I vissa fall har de hittats döda, utan att någon vet vad som hänt dem, berättar han.

"Mer svensk än afghansk"

Ali bodde i Sverige i fem år fram till dess att han utvisades för ett drygt år sedan. Livet i Afghanistan var som ett fängelse redan innan fundamentaliströrelsen tog över styret av hela landet, säger han. Men nu är det ännu värre. Han har till exempel blivit stoppad av talibanerna som patrullerar Kabuls gator.

– De kontrollerar vad man har på sig, om man har rakat skägget, och kollar igenom mobilen efter något som visar att man stöttar den gamla regeringen eller har kontakt med andra länder.

Före utvisningen hade Ali inte tillbringat mycket tid alls i Afghanistan. Redan som barn flyttade han till Iran, dit han nu flytt för andra gången i sitt liv. Ali har familj i Sverige, säger han. Inte genom blod, men en sådan familj som öppnade hemmet för honom när han kom som tonåring. Kvinnan i familjen kallar honom för sin "extrason". Han kallar henne mamma.

– Min plan är att komma tillbaka. Det var där jag studerade, och hade jobb. Jag känner mig mer svensk än afghansk.