Den offensiv som talibanerna inledde i samband med att USA började dra sina militärstyrkor ut ur Afghanistan har nu pågått runt tre månader. Våldet på marken har fått världen att återigen vända blickarna mot det sydasiatiska landet som i århundraden legat i skärningspunkten mellan stormakter.
Under en civil regering har Afghanistan rört sig mot ökade rättigheter för till exempel kvinnor. Många har dock ängslats att regeringen i Kabul ska stå chanslös när de amerikanska styrkorna lämnar Afghanistan och att de progressiva stegen snabbt ska omintetgöras.
Svag förhandlingsposition
Nu är det vid det vägskälet landet står, och talibanerna flyttar fram sina positioner. Kabulregeringen har inga större möjligheter att vända utvecklingen, säger Afghanistankännaren Anders Fänge till TT.
– Antingen kommer talibanerna att ta över makten militärt, eller så satsar de på att pressa Kabulregeringen tillbaka så kraftigt att den i en förhandling inte har något annat val än att kapitulera, säger Fänge.
Militärt är regeringen i Kabul starkare med fler soldater och bättre utrustning, men det är till lite hjälp när ledarskapet är skakigt och splittrat och korruptionen omfattande. På strategiska poster byts makthavare ut i en väldig fart.
Talibanerna "på tårna"
Majoriteten av de amerikanska soldaterna, som stöttat regeringen i Kabul, har redan lämnat Afghanistan trots att det är mer än en månad till det officiella datum då USA ska vara ute ur landet: den symbolladdade dagen 11 september. De amerikanska flygbaserna har stängt.
Just det amerikanska flygvapnet har spelat stor roll i Kabulregeringens kamp mot talibanerna, påpekar Anders Fänge. Inte bara i form av soldater och utrustning, utan också i form av kunskap. De amerikanska teknikerna har underhållit Kabuls lilla flygvapen. Nu har även de flesta av dem åkt hem.
Vid förhandlingsbordet är det heller inte jämt. En fredsuppgörelse är troligare att få till stånd om båda parter är stridströtta och vill ha slut på våldet, påpekar Anders Fänge.
– Men här är det uppenbart att talibanerna är inte alls utmattade, utan de är på tårna, till skillnad från Kabul.
På gränsen till kris
Den afghanska befolkningen var fattig redan innan pandemin, men i dess kölvatten har fler puttats över gränsen till extrem fattigdom. Det utgör kulissen för det som nu sker och spelar in i människors val mellan att stanna eller försöka fly. Sista veckan i juli rapporterades en ökning av internflyktingar och från Turkiet kommer rapporter om att så många som tusen afghanska flyktingar per dag försöker att ta sig in i landet efter att först ha korsat Iran.
Sedan början av året har 330 000 afghaner blivit internflyktingar i sitt eget land, enligt FN:s samordnande hjälporgan Ocha.
– Afghanistan befinner sig nu på gränsen till en stor humanitär kris, säger Elisabeth Arnsdorf Haslund, nordisk talesperson för FN:s flyktingkommissariat UNHCR, till TT.
– Saker och ting händer väldigt snabbt nu och människor är rädda, säger Anders Fänge.
Rädsla för fundamentalism
Rädslan handlar också om vad det är för samhälle man kommer att få om – eller snarare när – talibanerna befäster sin makt. De fem år som talibanerna styrde fram tills att den USA-ledda invasionen störtade dem 2001 präglades av konservatism och religion. Hur rörelsen utvecklats under de senaste 20 åren finns det olika tolkningar av.
– Frågan är vilka resurser och vilken kapacitet de har att sätta upp en stat som är annorlunda än den stat de skapade 1996, säger Anders Fänge.
– Men oavsett så kommer det säkert att bli en stat med starka konservativa och religiösa förtecken. Det som skrivits in i grundlagarna om mänskliga rättigheter, mycket av det kommer att försvinna.