Biståndet till Afghanistan fick tidigare i veckan kritik i en rapport från Expertgruppen för Biståndsanalys (EBA). Resultaten har varit för svaga, enligt författaren Adam Pain, som anser att orsaken till stor del har varit bristande förståelse för hur landet fungerar.
Svenska Afghanistankommittén, som har funnits på plats i Afghanistan sedan i början av 1980-talet, är en av organisationerna som i rapporten lyfts upp som ett positivt exempel.
– Ska man arbeta med en förändringsagenda, att förändra normer, attityder och beteenden, så måste man in i den där komplexa myllan och förstå vilka utmaningar som finns och hur man kan stärka de marginaliserade, säger organisationens generalsekreterare Andreas Stefansson.
Traditionellt samhälle
Samhället i Afghanistan är väldigt traditionellt, och för många människor har statens roll egentligen inte varit lika viktig som den lokala dynamiken av olika maktaktörer och relationer mellan olika grupper i samhället.
– Traditionellt har man sett statsmakten som något främmande som försökt påtvinga en ganska autonom landsbygd sitt styre, säger Andreas Stefansson.
Han ger ett exempel på varför det är viktigt med kunskap om den lokala dynamiken: En biståndsfinansierad skola som byggs upp kan hamna på en plats där framför allt en grupp har tillgång. Det kan i så fall öka en konflikt som kanske redan fanns med en annan grupp, en konflikt som i sin tur kan ha handlat om gamla landägarfrågor från 1800-talet, etniska dimensioner eller vilken fraktion man stödde under kriget mot Sovjet.
– Det finns så många komplexa konfliktdimensioner i Afghanistan, och har man inte god lokalkännedom så kan goda avsikter bli en björntjänst, säger han.
Kan inte raderas
Adam Pain, som står bakom biståndsanalysen, anser att biståndet ska leda till förändring från folket. Men stor del av biståndet till Afghanistan de senaste åren har gått till stora offentliga system som hälsovård, utbildning och landsbygdsutveckling, insatser som har gått via den afghanska statskassan.
– Jag anser att förändring av även normer faktiskt har åstadkommits genom de offentliga satsningarna, säger Andreas Stefansson.
Exempelvis har de miljontals barn som fått utbildning genom statliga skolor påverkat attityder hos även de mer konservativa, att de numera har större acceptans för och ser värdet i att också flickor utbildas. Enligt Andreas Stefansson är det delvis de insatserna som gjort att talibanerna i dag måste förhålla sig till landet på ett annat sätt än tidigare.
– Jag tror att det har bidragit till att de är något mer modererade nu, för de har sett att det har hänt saker som de inte kan radera bort, då får de hela samhällsbygget och folks förändrade attityder mot sig.
Även det faktum att även afghanerna i dag är allt mer uppkopplade och att världen får allt större inblick i landet, bland annat genom sociala medier, gör att talibanerna måste tänka annorlunda i dag än för 20 år sedan, tror han.
– Utvecklingen står mellan det gamla och det moderna. Talibanerna är en kraft som motar det moderna och samtidigt tvingas de också nu anpassa sig till det moderna.
"Lite känsliga"
I grund och botten handlar biståndsarbetet mycket om att ändra på maktförhållanden, att stärka makten hos människor som inte har någon, i det här fallet bland annat kvinnor, barn – framför allt flickor – och människor med funktionshinder.
– De som saknar makt ska få verktyg att ta mer makt och större utrymme i samhällslivet, säger Andreas Stefansson.
Organisationen kommer att fortsätta sitt arbete i Afghanistan, men arbetet kommer att påverkas av det nya talibanstyret. Det är till exempel tydligt att de kommer att vilja se mer könssegregering, klädkoder och påverka hur kvinnor får yttra sig och medverka i offentligheten.
– - Det blir tuffare och svårare framöver men jag tror att om vi fortsätter att stödja folket i deras kamp så utgör de också ett civilt motstånd mot en repressiv talibanregim. Talibanerna är lite känsliga nu både för trycket utifrån och trycket underifrån, och en del av dem förstår vad som står på spel.
