Det började med att USA inledde sitt uttåg ur landet i maj. Sedan dess har talibanerna gjort en kraftig offensiv och deras vita fana vajar i omkring hälften av Afghanistans cirka 400 distrikt.

De senaste dagarna har den fundamentalistiska gruppen intagit ett dussintal provinshuvudstäder – de flesta i norra delen av landet där talibanerna tidigare haft svårt att få fäste. Bedömare tror att huvudstaden Kabul kan falla inom några veckor.

Här är fem anledningar till att talibanerna har kunnat avancera så snabbt.

1. Svag afghansk armé

De afghanska säkerhetsstyrkorna är numerärt överlägsna, med tillgång till över 180 000 stridande soldater. Talibanerna har mellan 55 000 och 85 000 stridande, enligt FN:s beräkningar. Men den afghanska armén har fått stora problem när USA lämnar landet.

– Det allra mest avgörande är att man inte har något flygunderstöd, säger Helene Lackenbauer, Afghanistanexpert vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).

– Afghanistan har ett eget flygvapen uppbyggt och finansierat av USA, men när de drog sig ur försvann underhållet av planen. Talibanerna har också specifikt haft piloter som måltavlor och dödat dem i attacker.

USA har dock gett visst flygunderstöd med bombflygplan och spanings- och attackdrönare som utgått från landets bas i Qatar och hangarfartyg i Persiska viken, men attackernas effektivitet har ifrågasatts. Företrädare för amerikanska försvarsdepartementet hävdar dock att anfallen har bromsat talibanernas framfart.

Samtidigt har stridsmoralen bland de afghanska regeringssoldaterna nått bottennivåer. Soldater har deserterat och flytt när talibanerna närmat sig. I flera städer har regeringen och militären bara haft några få vägspärrar och byggnader, vilket gjort dem lätta att erövra för talibanerna som ofta kontrollerar omkringliggande landsbygd.

– Det internationella samfundet har misslyckats med att bygga upp en fungerande stat och militär, säger den mångårige Afghanistankännaren Anders Fänge till TT.

– De afghanska säkerhetsstyrkorna lider liksom staten i stort av korruption, ineffektivitet och svår byråkrati.

.

2. Stöd från Pakistan

Grannlandet Pakistan har, liksom Iran och Ryssland, anklagats av både USA och Kabul för att stötta talibanerna. De nekar alla till detta, men Pakistans stöd har varit viktigt för talibanernas offensiv, enligt Anders Fänge.

– Pakistan har kört ett dubbelspel. De har från början sagt att de är med USA, men har samtidigt givit talibanledningen skydd och tillåtit dem att befinna sig i Pakistan.

– Afghanistans regering har till och med försett Pakistans regering med talibanledningens adresser men utan att det hänt något. Sannolikt har de även hjälpt talibanerna med militär utrustning, fortsätter Fänge.

.

3. Ny strategi i norr

Norra Afghanistan har historiskt varit talibanernas svaga punkt. Här fanns på 1990-talet motståndsrörelsen Norra alliansen och en stark folklig uppslutning mot talibanerna. I norr utgör tadzjiker och uzbeker de största folkgrupperna, medan talibanerna främst består av landets största etniska grupp pashtuner. Inför USA:s uttåg har talibanerna haft god tid ändra sin strategi i norr.

– De har koncentrerat sig på att stoppa folklig mobilisering i norr, säger Anders Fänge. Gruppen har släppt in fler folkgrupper i rörelsen, vilket banat väg för deras snabba avancemang.

– När de erövrade områden i norr på 1990-talet satte de ofta in pashtunska guvernörer. Den här gången har de arbetat för att få in andra minoriteter, som uzbeker, tadzjiker och hazarer, säger Anders Fänge.

.

4. Krigsherrar på dekis

De miliser och krigsherrar som slagits mot talibanerna i det förflutna är sämre organiserade och utrustade än tidigare.

– President Ashraf Ghani har motarbetat de krigsherrar som utgjorde Norra alliansen, säger Helene Lackenbauer.

– Det är ett komplicerat läge, det råder inbördes konflikter mellan krigsherrarna. Presidenten har inte gjort vad han kunnat för att ena dem. Frågan är också hur stora deras miliser är i nuläget.

.

5. Krigstrött befolkning

Talibanerna har framgångsrikt sänkt motståndsviljan genom att sprida propaganda om att deras trupper är betydligt större än vad som är fallet. Orken och viljan bland det afghanska folket är låg när det gäller att stå emot talibanerna.

– Det är ett härdat folk som varit i krig sedan 1979 när Sovjetunionen invaderade, säger Helene Lackenbauer.

– Människor försöker optimera sina möjligheter i områden som är omstridda. Man försöker stödja båda sidorna, och skickar till exempel en son till regeringsarmén och en till talibanerna. Många fattiga har ingenstans att fly och har inget annat val än att acceptera villkoren.