Ahunna Eziakonwa, Afrikachef för FN:s utvecklingsprogram UNDP, lutar sig tillbaka i soffan på hotellet i Gamla stan i Stockholm.

Hon har precis avslutat en rad möten med syfte att lyfta krisen som lägger sig över kontinenten efter två års pandemi och nu ett krig i Ukraina med prisökningar, inflation och matbrist som följd.

Samtalen har givetvis präglats av kriget.

– Det är tydligt att det påverkar människor mycket här och att det är nära.

– Det här är något som afrikaner levt med i många år och nu upplever Europa de fruktansvärda konsekvenserna av krig, vilket också får kedjereaktioner över världen. Alla de som påverkas av kriget har min sympati.

Vill inte välja

Uppmärksamhet har riktats mot flera afrikanska länders ovilja att fördöma Rysslands krig mot Ukraina. När en omröstning i frågan hölls i FN valde 17 av kontinentens 54 länder att lägga ner sina röster.

– Jag tror inte att Afrika är direkt lyriskt över nivån av politisk polarisering som finns nu och att man på sätt och vis beter sig som under kalla kriget.

Den generella synen på kontinenten är att man inte vill tvingas välja sida, utan se en enad värld som samarbetar, enligt Eziakonwa.

– Vi behöver det internationella samfundet. Ryssland och Kina är båda medlemmar av det och sitter i säkerhetsrådet. Utmaningarna vi står inför är globala av sin natur och de behöver ett internationellt system som funkar. Det är vad jag spekulerar är afrikanernas ståndpunkt.

– Till syvende och sist är de val som länder gör deras val och vi som utvecklingsaktörer måste hitta den bästa vägen att gå för folket.

"Fortsatt åtagande"

Ahunna Eziakonwas besök i Stockholm, där hon träffat bland andra Sida och utrikesdepartementet, är en del av en längre resa i Norden och Europa. Sverige är en viktig partner för organisationen. Sidas stöd till FN:s utvecklingsprogram förra året var större än till någon annan FN-organisation – drygt två av sammanlagt 9,3 miljarder kronor.

– Från Bryssel till Genève till Oslo och hit, vad jag hör i relation till Afrika, är att det finns ett fortsatt åtagande till partnerskapet med Afrika, säger Eziakonwa.

– Det har inte ändrats. Det är lite mindre uppmärksammat, men alla ser det som tillfälligt på grund av den här krisen. Människor är medvetna om att det brinner på andra håll i världen.

Det råder inga tvivel om att Eziakonwa arbetar med utveckling. Att se potential i stället för problem är vägen framåt för att nå resiliens på kontinenten där många länder är beroende av bistånd, enligt FN-chefen, som samtidigt påpekar att humanitärt stöd och hjälp måste byta fokus från korta hjälpinsatser till finansiering och investering.

– Men världen har inte riktigt levt upp till det. Det humanitära systemet i dag utgår fortfarande från att ge hjälp i stället för att minska behovet av hjälp.

"Har hopp"

Eziakonwa efterlyser att de som finansierar hjälpen ger FN-organisationerna ökade befogenheter att själva omfördela stödet till utvecklande arbete respektive humanitär hjälp löpande.

Hon tar UNDP:s stabiliseringsarbete i länderna kring Tchadsjön, som under lång tid har plågats av jihadistiskt våld och oroligheter, som ett exempel på när det har fungerat.

Där har FN hjälpt till att bygga upp statsapparaterna med infrastruktur och institutioner. Det har lett till ett ökat förtroende mellan de lokala myndigheterna och lokalbefolkningen, vilket har gjort det svårare för upprorsmakare att få stöd och fäste, säger Eziakonwa.

– Befolkningen har nu hopp och en regering de litar på och tror kan skydda dem. Säkerheten är bättre. Det här är utveckling i en väldigt komplex dynamisk situation och vi har bevis för att det funkar.