Efter Wagnergruppens uppmärksammade försök till revolt mot det ryska styret i helgen har dess soldater beordrats följa sin ledare Jevgenij Prigozjin till Belarus eller ansluta sig till den ryska armén. Men styrkornas operationer i Afrika kommer att fortsätta, meddelade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov tidigare i veckan.

I nuläget uppskattas runt 5 000 Wagnersoldater befinna sig i Afrika, de flesta i Mali och Centralafrikanska republiken .

När Ryssland invaderade Ukraina skickades många Wagnersoldater tillbaka till Europa, berättar Johan Huovinen, överstelöjtnant och lärare vid Försvarshögskolan.

– Nu får vi se om närvaron i Afrika ökar igen eller inte, säger han.

Den paramilitära gruppen har ofta anklagats för brutala metoder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Bland annat vittnas om mord, tortyr, våldtäkt och utplacering av landminor i civila områden.

Nära regimen

I Centralafrikanska republiken bedöms Wagner redan vara en integrerad del av maktapparaten, berättar Huovinen. Gruppen har sitt kontor bredvid regeringsbyggnaden i huvudstaden Bangui och står i omedelbar kontakt med regeringsföreträdarna.

– Man är någon typ av kombination av direkt våldsapparat och också rådgivare och utbildare åt de centralafrikanska styrkorna, säger Huovinen.

Även i Mali har Wagner anlitats av regimen för att bekämpa islamistisk extremism.

– Mali, Centralafrikanska republiken och Sudan hyr de här soldaterna för att lösa olika uppdrag. Det är en inkomst som den ryska militära ledningen antagligen har skott sig på, säger Johan Huovinen med anspelning på Wagnergruppens historiska inofficiella koppling till den ryska statsledningen.

Stor vapenexportör

Under kalla kriget spelade Sovjetunionen en stark roll i många afrikanska länders befrielserörelser mot kolonialmakterna. Men när Sovjetunionen föll samman och Ryssland försvagades som internationell spelare minskade inflytandet även där.

Sedan mitten på 10-talet har Rysslands president Vladimir Putin börjat visa ett stort intresse för kontinenten igen, berättar Görrel Espelund, journalist och associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet. Det var ungefär samtidigt som Wagnergruppen började utföra uppdrag för ryska staten.

– Till skillnad från många europeiska länder samt Kina och USA så har Ryssland än så länge inte ett särskilt stort handelsutbyte, förutom på en enda punkt och det är export av militära medel, säger Espelund.

– Man är en stor vapenexportör till Afrika och det har man då blivit nu de senaste åren. Där finns det ett stort intresse och man anstränger sig för att öka det politiska och ekonomiska inflytandet.

Stöd i FN-omröstningar?

Det finns flera skäl till att Ryssland och även Wagnergruppen vill vara i Afrika. Mali är en av Afrikas största guldproducenter. I Centralafrikanska republiken finns naturresurser såsom timmer, guld och diamanter.

– Förutom den ekonomiska biten kan dessa länder, i utbyte mot det militära stödet, exempelvis stödja Ryssland i omröstningar i FN, säger Görrel Espelund om det ryska intresset.

Även i Sudan finns mycket guld – och dessutom ett geopolitiskt intresse. Innan inbördeskriget där bröt ut i mitten av april ska det ha förhandlats om att öppna en rysk militär flottbas i hamnstaden Port Sudan, berättar Espelund.

– Det är ingenting som västmakterna och USA ser med blida ögon på.