Jordbruk följer årstiderna, och säsongsarbete har alltid varit en naturlig del av verksamheten.

– All jordbruksproduktion är uppbyggd på säsongsarbete. Allt som inte kan automatiseras, allt som plockas, sköts av säsongsarbetare, säger Johanna Alkan Olsson, universitetslektor på Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.

Men att en så stor del av säsongsarbetskraften är utländsk är relativt nytt.

– I början av 1900-talet flyttade man fortfarande till södra Skåne när det var dags att plocka potatis. Sedan mekaniserades jordbruket och de anställda blev färre, och i och med marknadsliberaliseringen på 1990-talet och framåt har migrantarbetarna blivit fler, säger Johanna Alkan Olsson.

Sårbara system

Hon menar att de rika länderna, i jakten på billig arbetskraft, också byggt in en sårbarhet i sina matförsörjningssystem.

– I dag är hela systemet uppbyggt för att producera så billig mat som möjligt. Annars kan inte Europa sälja det vi producerar på annat håll, och på hemmaplan skulle försäljningen konkurreras ut av importerad mat. Men det är ett mindre hållbart system i tider av kris. Den frågan har kanske varit lite undanskymd. Ingen har riktigt varit så intresserad av den förrän nu.

"Villkoren för dåliga"

När pandemin stängde Europas gränser spred sig paniken i lantbrukssektorn. Utan migrantarbetare riskerar både skördar och enorma ekonomiska värden att gå om intet. Samtidigt har många av mottagarländernas medborgare förlorat jobben i kölvattnet av nationella nedstängningar.

TT: Kan inte inhemska arbetslösa sköta säsongsarbetet?

– Jag tror att villkoren är för dåliga för att våra arbetslösa ska ta de här jobben. Säsongsarbetarna får skitdåligt betalt. Vi har inte behövt bry oss om hur de bor och lever men nu ställs frågan på sin spets, säger Johanna Alkan Olsson.