År 2020 förhandlades en vapenvila fram med rysk hjälp i den svårlösta konflikten, efter flera veckor av strider. Trots det har sammandrabbningar fortsatt blossa upp.

Nu beskyller Azerbajdzjan Armenien för att ha arméförband i Nagorno-Karabach, förutom att det finns lokala förband i området.

Azerbajdzjan ser konflikten som avslutad och vill avväpna området. Ett tilltagande missnöje har byggts upp, enligt Jakob Hedenskog vid Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet.

– Man anser att Armenien drar benen efter sig i förhandlingarna, och att armenierna i Nagorno-Karabach är azeriska medborgare och redan har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Men Azerbajdzjan är en väldigt auktoritär stat och det finns inga rättigheter till autonomi, lokalt självstyre eller egentligen någon form av demokrati, säger han.

Försvagad rysk närvaro

Att Ryssland försvagats i sitt närområde av kriget i Ukraina påverkar konflikten i Nagorno-Karabach.

– Ryssland har svårt att hantera andra konflikter samtidigt och har till viss del eroderat sin militära förmåga i Ukraina. Det är det som också gör att Azerbajdzjan utnyttjat Rysslands tilltagande svaghet, säger Hedenskog.

I Armenien har en utrikespolitisk omsvängning skett.

– Man är besviken på Ryssland som man upplever inte lever upp till sina förpliktelser att skydda Armenien, och har har beskyllt landet för att stötta Azerbajdzjan i strävanden att inkorporera Nagorno-Karabach i Azerbajdzjan.

Större anfall

Armenien förnekar att de har väpnade styrkor i Nagorno-Karabach och anklagar Azerbajdzjan för att vilja rensa området etniskt från armenier.

Jakob Hedenskog befarar att vi kommer att få se strider i Nagorno-Karabach i ungefär samma storleksordning som förra hösten, då hundratals stupade på båda sidor. Samtidigt kommer intensiv diplomatisk aktivitet att ske på flera håll.

Ett riktigt fredsavtal ser ut att dröja.

– Parterna har pressen på sig att komma med ett fredsfördrag före årets slut. Men det ser allt mer osäkert ut, säger Hedenskog.