Nedräkningen har börjat. 14 juli startar "Hope Probe" sin färd mot Mars, en resa på nästan 500 miljoner kilometer som beräknas ta sju månader. Därefter ska sonden ligga i omloppsbana i ett Marsår, motsvarande 687 jorddagar, i syfte att studera dess atmosfär, miljö och de jordliknande klimatförändringar som tycks drabba planeten.
Även Kina och USA planerar Marsexpeditioner i sommar, men det är första gången som ett land i arabvärlden försöker sig på den långa resan. Uppskjutningen, från Japan, sker dessutom mitt i en pandemi som har kastat in landet i lågkonjunktur.
Anna Rathsman, generaldirektör för svenska Rymdstyrelsen, är imponerad av de ambitiösa planerna.
– Det här är ett väldigt ovanligt projekt som inte många länder har lyckats med än. De har storslagna planer. Vanligtvis brukar länder ha rymdstrategier för 5–10 år framåt, de har en strategi som sträcker sig 100 år.
Innovation
Projektet har inte enbart mötts av entusiasm. Inhemska kritiker ser rymdresan som ett dyrt, fåfängt och dåligt tajmat megaprojekt orkestrerat av ett auktoritärt styre. Enligt Rathsman är projektet ett steg i ledet att bredda Förenade arabemiratens ekonomi och göra landet mindre beroende av de sinande oljeinkomsterna.
– Det handlar om att visa upp sig som ett teknikland, att man siktar framåt och satsar på innovation i stället för att bara leva på olja. Det är smart att sätta tuffa mål för att tvinga saker att hända, för att skapa ett positivt utvecklingshjul och väcka intresse för forskning och naturvetenskap hos unga.
Sedan 2017 har Rymdstyrelsen ett samarbetsavtal med Förenade arabemiratens nationella rymdorganisation. Rathsman har träffat representanter från Mohammed bin Rashid Space Centre och gläds åt hur många kvinnor som innehar höga poster.
– De satsar mycket på utbildning och kanske har kvinnorna helt enkelt större drivkraft att utbilda sig. Jag har suttit med i ett flertal möten med många kompetenta kvinnor från deras rymdmyndighet.
Stor utmaning
I emiratens rymdplaner ingår även att bygga historiens första stad på den röda planeten till år 2117. Mars anses generellt vara det bästa alternativet när det kommer till att bosätta sig i rymden – planeten har likt jorden en atmosfär, en någorlunda slät yta och tillgång till vatten. Men det är ett projekt med stora utmaningar.
– Framför allt finns det ingen luft och stoftet på marken är inget man vill få in i sitt system. Det är mycket tänka på, inte minst hur man kan producera mat långsiktigt, säger Rathsman.
För Förenade arabemiraten, som till stor del består av torrt, ofruktbart ökenlandskap, kan projektet bidra med viktig kunskap för landets fortsatta överlevnad. Effektiv användning av vatten och hållbara system för näringsrik matförsörjning kan komma till nytta även på jorden.
– Jag tror verkligen att det här är en win-win-situation. Det är enormt utmanande, men de är väldigt seriösa.