Maureen Coen arbetar på en advokatfirma i Dublin, som sedan i somras har börjat uppmuntra sina anställda att komma tillbaka till kontoret. De senaste veckorna har hon varit där en till två gånger i veckan.
– Nu har vi fått besked om att vi ska undvika att komma dit över huvud taget. Det är tillåtet i akuta, nödvändiga och särskilda fall, men annars ska vi undvika kollektivtrafiken och arbeta hemifrån, säger hon till TT.
– Det är kämpigt, ärligt talat. Mina föräldrar bor en timme och 45 minuters bilfärd härifrån och jag har inte sett dem på två månader. Som tur är har jag mina syskon här i Dublin.
Sex veckor hemma
I våras beordrades Irlands befolkning att stanna hemma i möjligaste mån för att begränsa spridningen av coronaviruset. Restriktionerna började sakta dras tillbaka, men införs nu helt och hållet igen i sex veckor framöver.
Olika hushåll får inte umgås med varandra inomhus. Personer utan samhällsviktiga arbetsuppgifter får bara förflytta sig inom en femkilometersradie från hemmet, om det är i motionssyfte.
Orla Delassus arbetar för ett läkemedelsföretag i Dublin och har jobbat hemifrån sedan de första restriktionerna infördes i mars. Hon har lärt sig leva med dem, men upplever nu att det går baklänges.
– Jag inser att det behövs begränsningar när antalet smittade blir fler och fler, men jag tänker att problemet inte har legat hos restaurangerna och barerna, utan mer bland yngre människor som har sett till att träffas på andra sätt, säger hon.
"Svårt se ljuset"
Det sociala behovet har inte blivit ett problem i Orla Delassus fall, då hon delar boende med fyra andra. Efter jobbet har hon försökt komma ut och motionera – inom den bestämda radien. Men hon tycker sig märka att många andra ledsnar när samma tunga besked kommer igen.
– Det har varit en del fram och tillbaka och folk blir irriterade. Nu när det blir vinter och dagarna blir kortare blir det svårare att se ett ljus som vi är på väg emot.
Maureen Coen bor med en vän och gladdes åt att kunna träffa sina syskon på huvudstadens restauranger eller i parker under sensommaren och början av hösten. Nu får de återgå till videosamtal.
– Det kanske blir lättare eftersom vi hade det så en period tidigare, men av samma skäl tror jag att det kan bli svårare för många: Vi kanske tar oss igenom de här sex veckorna, men vad är det som säger att vi inte får samma besked igen i januari?
Hoppas på korta resor
Regeringens uttalade förhoppning med sexveckorskarantänen är att befolkningen ska kunna fira en något sånär normal jul.
Orla Delassus kommer ursprungligen från staden Galway, två timmar bort på Irlands västkust. Hon träffade senast sin familj för två månader sedan och får ge sig till tåls. Delassus håller tummarna för att det blir julfirande hemma, som vanligt, men tar inte ut något i förskott.
– Om de inte tillåter det misstänker jag att många kommer göra det ändå, på julen vill ju alla träffa sina familjer. Jag planerar för att åka hem, men allt vi kan göra är att hoppas.
Maureen Coen har inte gjort upp några julplaner ännu, men hoppas kunna åka norrut till hemorten Cavan och träffa familj och gamla vänner.
– Jag inser att det är orealistiskt att hoppas kunna besöka massa släktingar, träffa vänner och ha utekvällar. Nu säger regeringen att nedstängningen sker för att vi ska kunna fira jul, men att bara ha en enkel jul där familjer får samlas skulle räcka, om man ser till vad som kan vara genomförbart.
