Den kontroversielle Steve Bannon lotsade Donald Trump in i Vita huset. Efter att ha varit presidentens chefsstrateg blev hans uppgift att bygga upp en länk mellan Europas högerpopulistiska partier och USA. En slags världspopulistisk rörelse skulle skapas och kampanjandet tilltog inför EU-valet 2019.
– Det gick ju sisådär, hans renommé har ju aldrig varit särskilt högt i Europa så det blev inte mycket av det där, säger USA-kännaren Erik Åsard.
Under sina fyra år vid makten har Donald Trump med jämna mellanrum talat varmt om ledare för högerradikala partier, som Åsard beskriver som paria i Europa, snarare än de allierade som USA traditionellt haft goda band till. Värmen har också besvarats.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som leder det nationalistiska och invandringsfientliga partiet Fidesz, är en av få EU-ledare som beskriver president Trump i hyllande ordalag. Han visar stöd för Trumps antiglobalism och har kallat honom både ett fenomen och en ikon.
Gillas av majoritet
I Polen har en majoritet (51 procent) förtroende för att Donald Trump gör rätt saker när det kommer till världspolitik, enligt en undersökning från 2019 av Pew Research Center. Motsvarande resultat för Sverige är 18 procent. 79 procent i Polen har också en generellt god inställning till USA.
Polens president Andrzej Duda, ledare för det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa, var den förste utländske ledaren att bjudas in till Vita huset efter månader av nedstängning på grund av coronapandemin.
Ett annat exempel hittas i Italien där Luigi Di Maio, tidigare ledare för det populistiska partiet Femstjärnerörelsen, kritiserat EU:s åtstramningspolitik och i stället lyft fram Trumps expansiva politik och USA:s goda ekonomi.
– Om det är någon man ska ha relationer till är det de här högerpopulistiska partierna, det är ungefär så man har sett på det i Vita huset, säger Erik Åsard.
Trump ser utrikespolitiken på samma sätt som han ser på affärslivet, det gäller att få ut mesta möjliga för egen del, och han har blivit ursinning på Natomedlemmar som inte når upp till 2-procentsnivån av försvarsutgifterna.
Fascination i Norden
Ann-Cathrine Jungar, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, säger att många invandringskritiska, nationalistiska partier i Europa försökte rida på Donald Trumps framgångsvåg när han vann valet 2016. Även i Norden fanns en fascination kring Trump.
– Det är många Sannfinländare och även Sverigedemokrater som gått med Trump-tröjor. För några år sedan var det väldigt vanligt att man hade den här rekvisitan på sig, som speglade att det fanns något slags närhet mellan de högerradikala partierna i Europa och Trump i USA.
I Sverige har Sverigedemokraterna på senare år försökt närma sig de konservativa republikanerna, enligt Ann-Cathrine Jungar.
– USA har inte varit något land som de nordiska högerradikala partierna byggt bilaterala kontakter med, förutom det norska FRP (Fremskrittspartiet) som haft kontakter med republikanerna sedan tidigare. Så det är ganska nytt hos Sverigedemokraterna att man allierar sig med nationalkonservativa tankesmedjor, personer och institutioner, säger hon.
"Närmare än någonsin"
Sverigedemokraternas tidigare gruppledare Mattias Karlsson driver numera den konservativa tankesmedjan Oikos. Han säger att man följer amerikansk politik närmare än man någonsin tidigare har gjort, dels genom personliga kontakter med det republikanska partiet, dels kontakter med andra konservativa tankesmedjor som Heritage Foundation och Hudson Institute.
TT: Är det några specifika frågor ni är mer intresserade av?
– Det handlar dels om det här som kallas för kulturkriget i USA, som vi i Sverige kanske kallar kampen om Sverigebilden. Hur argument utväxlas på områden om feminism, nationell identitet, nationell historia, lag och ordning, som också är centrala här. Men också hur man gemensamt ska förhålla sig till Kina.
Den ökade kontakten med de amerikanska organisationerna beror enligt Karlsson på att politiken blivit mer internationell.
– Jag tror det handlar delvis om Trump. Med Trump kom också ett annat republikanskt etablissemang som var mer öppet för samarbeten över Atlanten. De här gamla allianserna, som egentligen är från kalla kriget, uppfattas inte som lika relevanta, det blir nya frågor som står i fokus.
Tätare med Putin
Karlsson delar däremot inte flera värderingar i den amerikanska politiken som han beskriver som moralkonservativa, som synen på HBTQ-rörelsen, religiös moralism och aborträtten.
Ann-Cathrine Jungar tillägger att Donald Trumps syn på de demokratiska spelreglerna har fått europeiska partier att tveka om att öppet stödja presidenten och att snarare ta av sig MAGA-kepsarna (Make America Great Again). Hans vacklande i frågan om ett fredligt maktskifte är en sådan anledning. Även kopplingar till högerextrema grupper i USA och reaktionen efter händelsen i Charlottesville 2017 påverkar.
– Där håller de högerradikala partierna en viss distans, för en del av dem har själva under ett decennium försökt bygga upp någon form av demokratisk trovärdighet. Det kan bli lite riskfyllt att stödja Trump rakt ut.
Många har snarare en tätare relation med Vladimir Putin i Ryssland, påpekar Jungar. Särskilt partier i Östeuropa. Och även om USA:s president och högerradikala europeiska partier tagit intryck av varandra har bränslet på kontinenten snarare uppstått ur händelser som flyktingsituationen 2015 och finanskrisen 2008.
– Det var en utgångspunkt för att de högerradikala partierna kunde mobilisera sin EU-kritik. Så Europa har haft lite andra typer av händelser som gjort att de kunnat växa, för de har fått prata om sina frågor. De är ju verkligen partier som har klara svar på hur det här ska lösas. Men för Trump i USA fanns exempelvis tanken om att bygga den här muren hos Tea Party-rörelsen långt tidigare, säger Ann-Cathrine Jungar.