Australien går till valurnorna på lördag och regeringsmakten står på spel. Sittande premiärministern Scott Morrison, från centerhögerpartiet Liberalerna, kan uppvisa den lägsta arbetslösheten på 48 år och låga coviddödstal, och lockar blivande husägare med att kunna använda en del av pensionsbesparingarna som insats till en bostad.
På motståndarsidan står socialdemokratiska Labor, som varnar för skenande budgetunderskott och lovar billigare barnomsorg, fler utbildningsplatser och satsningar på grön energi.
Otrevlig – eller osäker
Båda har sina personliga problem. Morrison är till exempel inte särskilt omtyckt, och har själv medgett att han kan vara något av en "bulldozer", en bild som möjligtvis förstärktes när han i veckan under en fotbollsmatch råkade falla och tackla en pojke. Han har dock utlovat ett mer empatiskt ledarskap om han får förnyat förtroende.
– Det är ett väldigt konstigt budskap han skickar: Jag vet att ni inte gillar mig, men jag kan förändras, säger Kate Crowley, lektor i statsvetenskap vid University of Tasmania.
Å andra sidan har Laborledaren Anthony Albanese inte imponerat heller i valrörelsen.
– Folk känner att han stapplar, att han är lite osäker. De tycker att han verkar trevlig, men är han stark nog att leda landet? Det kan hindra folk från att rösta på Labor, säger Crowley.
Labor har haft ett tydligt övertag, men gapet har minskat under valveckan. Ledningen är en ynka procentenhet i en undersökning med knappt 2 000 tillfrågade som Financial Review presenterar dagen innan valet.
– Så är det alltid, folk blir mer konservativa i sitt tänkande och tenderar att gå tillbaka till det parti man tidigare röstat på, säger Peter Christoff, lektor vid University of Melbourne.
Tre scenarier
Det finns tre huvudsakliga scenarier efter lördagens val. Antingen tar Labor en majoritetsseger, eller så lyckas den styrande centerhöger-koalitionen med Liberalerna i spetsen att hålla sig kvar med en majoritet. Men det kan mycket väl bli så pass jämnt att inget av partierna lyckas säkra de 76 stolar som krävs för majoritet, då är ett så kallat "hung parlament", hängt parlament, ett faktum, och en minoritetsregering tvingas söka stöd hos småpartierna och de oberoende ledamöterna.
– Det mest överraskande vore att regeringen blir omvald. Det näst mest överraskande är ett stort skifte till oppositionen. Troligast är en minoritetsregering, säger Kate Crowley.
Varje valdistrikt väljer sin kandidat i det 151 stolar starka representanthuset, som i sin tur utser landets regering. Nytt i det här valet är att några distrikt, som tidigare har ansetts säkra för respektive sida, nu utmanas av oberoende kandidater. De kallas "teal", en grönblå färg, och har framför allt krävt åtgärder mot klimatförändringarna. De kan tillsammans med mindre partiers ledamöter säkra tillräckligt många stolar för att bli vågmästare.
– Om de oberoende går så bra som jag tror, så går vi mot ett "hängt parlament". Jag tror att två–tre troligtvis kan bli valda, säger Peter Christoff.
Antingen tvingas regeringen till en övergripande maktdelningsuppgörelse, eller söka stöd för sin politik i vardera fråga.
Katastrofer och klimatförändringar
Även Crowley gissar på en till tre oberoende, och möjligtvis att De gröna lyckas få in en till kandidat. Ett osäkert kort är också de katastrofdrabbade valdistrikten, där missnöjet pyr mot regeringens agerande kring bränder och översvämningar under mandatperioden.
– En del av de samhällena har röstat på de konservativa. Nu kanske de röstar på oberoende, om det finns sådana kandidater, eller åtminstone inte på koalitionen, säger hon.
Oavsett resultatet står regeringen inför en del utmaningar, enligt Peter Christoff.
– Vem som än får makten kommer ställas inför det faktum att Australiens mål enligt Parisavtalet är otroligt svagt, jämfört med alla andra utvecklade länder, säger han.