Å ena sidan tackar Tichanovskaja för all stöd och hjälp från omvärlden när hon talar i Strasbourg.

Å andra sidan hörs också en tydlig bitterhet över att inte mer har blivit gjort.

– Är demokrati och mänskliga rättigheter något som bara är för EU-medborgare? Kanske har vi inte rätt att be om er hjälp? Kanske är det dåligt för era nationella intressen – eller era affärer? säger Tichanovskaja.

Tortyr och död

Händelserna vid Belarus gräns mot Polen och Litauen dit tusentals migranter och flyktingar skickats av regimen under sommaren och hösten för att sätta press på EU-länderna ser hon som ett typexempel.

– Tusentals utländska medborgare har tagits som gisslan av regimen och väckt EU:s uppmärksamhet. Telefonsamtal har gjorts för att lindra deras situation – men nio miljoner belarusier är samtidigt också gisslan i sitt eget land. Vår kamp för frihet är också er kamp för frihet, säger Tichanovskaja.

Inför EU-parlamentets ledamöter vittnar hon om mödrar i Belarus som inte vet om deras gripna barn lever eller inte, arbetare som jobbar under slavliknande förhållanden och politiska fångar som hotas, torteras och begår självmord.

– Och från Europa hör vi under tiden uttalanden om "djup oro", säger Tichanovskaja.

Mer sanktioner!

Regimen i Minsk jämför hon med ett virus och vill se en behandling på samma sätt. Inte minst handlar det om att isolera och inte erkänna Aleksandr Lukasjenko som president.

– Han är inte det. Han är en medborgare i Belarus som olagligt tagit makten, anser Tichanovskaja.

Andra åtgärder som föreslås är att utöka antalet sanktioner, stoppa allt belarusiskt deltagande i internationella idrotts- och kulturevenemang, ge mer stöd till oppositionsaktivister både i och utanför landet och dra de styrande inför internationella domstolar.

– Jag lovar er: sanktionerna fungerar, manar Svetlana Tichanovskaja i Strasbourg.